Personligen tycker jag att den här inställningen att folk som omplacerar är hemska mänskor är ett jävla gissel faktiskt. Hur många är det inte som sitter med djur som borde omplaceras för djurens bästa men som inte omplacerar för att man ska ha de hela deras liv? Är det verkligen ett så jäkla bra alternativ alla gånger? Huvudsaken är att de djur man har blir väl omhändertagna - fungerar det inte av olika anledningar så får man ju göra nånting åt det.

Jag är blödig själv, så många av de djur jag haft genom åren har varit just omplaceringar - fick senast igår hem två möss som förra ägaren inte hade tid för, och det har blivit många djur som blivit väldigt dåligt skötta, i vissa fall rent av vanvårdade. Omplacering är skitbra imo, det är ju det som får bort djur från olämpliga hem - om sen olämpligheten beror på si eller så är liksom mindre viktigt. Jag har omplacerat flera gånger jag också, men knappast för nöjes skull.

Problemet är att många inte tänker efter före ett djurköp, inte att djur omplaceras. Därmed inte sagt att alla omplaceringar beror på det heller - man kan lika gärna ha flugit av sin häst och landat illa med förlamning som resultat. Eller blivit varslad och tvingats flytta från landet till stan, eller klassikern - blivit allergisk. 

Jag ser inte omplaceringar som ett problem förrän djuren blir vandringspokaler, eller när folk konstant byter ut sina djur och omplacerar djur som inte borde omplaceras. Med risk för att bli hängd - i vissa fall är avlivning ett bättre alternativ än omplacering.

Så nä, ondska vore ju att knö in en massa kor i en stuga… :)

Allt du beskriver har ju varit för djurens bästa, eller att en situation ändrats så ni inte längre var det bästa hemmet för djuren.

Däremot när man skaffar djur bör man åtminstone planera att det ska vara livet ut för djuret anser jag, inte utgå från att man ska omplacera för att t.ex få plats med något annat djur bara för att. 

Något jag tycker man ser ofta bland reptiler. Där det verkar vara att man ska hinna pröva på både det ena och det andra och nästan så att det blir ett samlande. Detta gäller förstås inte alla. 
Nu blir det kanske inte samma stress som det blir för en hund, men att flytta runt djur hit och dit är väl aldrig önskvärt.

Man kan dock inte planera för allt, och ibland gör man misstag förstås. 

Har själv omplacerat en del djur. Pga att jag insett att djuren inte passar här hos mig, pga allergi och även pga att jag en gång tog på mig för mycket när jag fick behålla hälften av hamsterbebisarna som blev i min kull samt att jag tog hem en omplacering. 
Jag är inte direkt stolt över mig själv över alla sakerna, men i det stora hela vet jag att djuren fått det bättre.

Hur man vrider och vänder på det så har man rumpan bak.

Jag fick höra att jag var jätteelak som omplacerade en hund för att den blev för gammal. Jag pysslar ju med drag och när hon inte längre orkade dra så fick hon bo hos min mamma som sällskapshund.

Vad hade valet annars varit? Ha kvar henne varpå hon skulle yla och gråta när jag stack iväg med dom andra hundarna? Ha henne kvar och hoppa över att dra med de andra hundarna tills hon dog?

Några år senare sa samma person att jag borde omplacera en av mina hundar för att jag 2 ggr om året måste lämna henne utanför apoteket i ett par minuter för att köpa medicin.

Ja hur man än vrider o vänder på det så har man ändan bak. Har själv mycket begränsad erfarenhet av reptiler, hade några sköldpaddor i min barndom o några vattenlevande som mina föräldrar vägrade ha i badkaret (annan tidsålder, annan kontinent).

Åratal senare hittade jag en i våran trädgård i skärgården, en vintrig vår o den fick ett permanent hem hos mig.

Jag har funderat på utvidgande av flocken, men insett att det blir svårt, antigen en lekfull tik som gjort sitt (efter två kullar, min maxgräns) eller en unghane på max 6-7 månader, annars blir den foder för Leon. 

Hos nattmatte finns det en hane som jag bara älskar, tyvärr är han o Leon favorithatobjekt, en tik av samma ras kan jag få, men jag är ingen tikmänniska direkt.

Leon skulle nog må bra av en polare i flocken, men förmodligen får jag vänta, om inte något dyker upp inom rasklubben eller hundstallet.

Jag struntar faktiskt i varför folk omplacerar sina djur så länge djuren inte far illa. Kommer djuret till ett lika bra eller bättre hem har väl ingen förlorat på omplaceringen? Den som lider mest av omplacering hos mig är antagligen jag. Det är tufft att inse att man inte är det bästa för djuret.

Jag föder upp katter och vill verkligen vara ett stöd för de som köper katt av mig för resten av kattens liv (hos dem). Jag är alltid väldigt tydlig med att om de av någon anledning vill/behöver omplacera katten kan de alltid vända sig till mig. De ska inte behöva skämmas oavsett skäl. För mig är det viktigt att "mina" katter bor i hem där de är önskade och där de mår bra. Om deras ägare av någon anledning (tappat intresse, sjukdom whatever) inte längre är den bästa platsen för katten hjälper jag gärna till att lösa situationen.

ag ser det såhär.

Har man ett djur länge och av någon anledningen inte kan ha kvar det  eller tröttnar på det , då är ju omplacering bäst för djuret och dig.

Eller exempelvis en jakthund som kanske inte duger till jakt och man kanske känner att man verkligen brinner för jakt men kanske bara kan ha en hund. Ja, för djurets och sitt eget bästa kan man då avgöra om man vill omplacera. Bara man ser till att den du omplacerar till verkar helt seriös så är det ju bra för dig och djuret, djuret har då en chans att bli en sällskaps vovve istället :)

Jag har själv tagit in massa omplaceringsdjur just för att jag ger djuret en chans att kanske bo helt hos mig.
Dock håller jag själv på med uppfödning så jag tar ju helst in ett djur som även kan bistå som sällskap och även till avel om så önskas.

Just nu har jag två omplaceringar hemma hos mig. Har tidigare haft marsvins omplaceringar, några sjuka som jag fick vet besöka med som jag dock senare omplacerade vidare till en familj för mer tid och kärlek då jag hellre vill satsa på mina planer :)

Så Nej, man är inte dum om man omplacerar djur, man gör ju det av en anledning, de får ju det väldigt bra i alla fall.

Man är dum om man inpräntar sig själv att måste ha djuret hemma även fast man inte har tid att ge kärlek för djuret bara för att slippa omplacera för exempel dylika orsaker fast man egentligen vill omplacera dem.

Tycker inte man är dum eller elak om man omplacerar sina djur till det bättre livet för djuren, men om man gör det för att man inte orkar ha djur längre borde man inte ha skaffat det från hela början. Tycker jag.

man ska liksom inte skaffa djur "bara för att ha" för att sedan inte längre vilja ha.

#7 - Jag hade smådjur, en ganska stor flock. Under de fyra år jag hade dem var det en stor hjälp att ha djuren då jag var deprimerad. Under fjärde året blev jag så djupt deprimerad att jag inte orkade ha kvar dem längre, jag orkade inte ta mig upp ur sängen, att ens städa burarna var för mycket för mig just då. Till råga på allt hade jag en mamma som inte hjälpte mig ett dugg. Jag stod ändå ut, gav dem allt de behövde men det tog jävligt mycket på mina krafter, borde ha omplacerat dem direkt. Jag säger inte att de led hos mig, men jag gjorde det för.

När vi nyss bestämt oss för att omplacera dem höll min mamma på att dö på sjukhuset, av marsvinsallergin. Hon fick inte komma hem förren lägenheten var sanerad igen. Så, vi fick ju omplacera dem pga allergin trots allt. Men tycker du verkliegn jag hade gjort fel om jag omplacerade dem pågrund av depressionen? Det är ju lite det du säger i och med, "men om man gör det för att man inte orkar ha djur längre borde man inte ha skaffat det från hela början".

🙂

#8 Jag menar om man bara inte vill ha sina djur längre. :) 

typ att man tycker att djuren är dryga (ej jobbiga som på sitt sätt som jag förstår att du tyckte) att ta hand om och därför vill man inte ha dom. eller om man till exempel har en otam kanin som man finner tråkig, och därför omplacerar. 

är man däremot så deprimerad att man inte klarar av att kliva ur sängen i stort sett är det bara klokt att omplacera om man inte finner någon glädje i att hantera djuren :)

#9 - Då är jag med på vad du menar. :)

#7: Fast nu är det ju så simpelt att allt inte kan förutses. Har man tex inte haft djur av en viss art innan så kan man omöjligt helt säkert veta hur det är att ha djuret hur mycket man än tänker efter. 

Själv skaffade jag marsvin när jag flyttade hemifrån, men de omplacerades av den enkla anledningen att de var skittråkiga. Jag hade tänkt efter, och hade haft marsvin tidigare, men det var inte alls lika kul som när man var liten. Att man ska tvingas behålla de för att man inte omplacerar av rätt anledning är inte rimligt.

En annan gång har jag förresten omplacerat en hamster som var skittråkig också. Då har jag ändå haft hamstrar i ett antal år, och har hamstrar nu. Hamstern och jag trivdes liksom inte ihop, hon var livrädd för mig och bara bet, och det var… Ja, skittråkigt. Istället fick hon ett nytt hem där hon trivdes och jag slapp henne (och fick i utbyte världens bästa hamster istället… För yes, jag tom bytte ut henne rakt av mot en annan hamster, så hemsk var jag). Win-win kallar jag det.

Har en hamster nu också för övrigt. Hon däremot kommer bo här livet ut😉

#11 fast det är ju en annan sak om hamstern är rädd och biter än om du bara omplacerar för att du inte tycker om den och för att den är så himla tråkig - för så tycker jag inte man gör i vilket fall :)

jag tyckte att våra förra kaniner var huuuuuuur tråkiga som helst och jag satt många gånger och bara suckade över att jag skulle sätta mig och göra rent i buren och kaninerna var inte ens keliga, men jag behöll dem för att veta att dem skulle få det bra resten av sitt liv plus att jag tyckte om dem trots att dem var så pass tråkiga.. :) men tro mig, omplacering fanns i mitt huvud till och från, men ändå tyckte jag om dem.. jag kunde liksom inte bestämma mig riktigt för hur mycket jag gillade mina kaniner, vissa dagar var det bara blä och vissa dagar ville jag inte ens tänka ett liv utan dem :)

och söker man tillräckligt med fakta/information och hör efter med andra som har djuret borde man få en ganska rättvis uppfattning, jag skulle t.ex. aldrig i hela mitt liv köpa en hund eftersom jag vet att jag någon gång inte kommer ha tid med den och jag skulle aldrig skaffa en hamster för dem sover ju jämt och verkar inte speciellt roliga.. tycker jag. :) (inget illa menat mot er som har hamster)

varför var det ena marsvinet/n tråkigare än dom andra?

#12: Jag omplacerade inte för att hamstern bet, jag omplacerade för att hon var tråkig. För det var hon ju när jag inte kunde hålla på med henne.

Nej, det är inte så lätt alla gånger. Ett annat exempel jag kan ta är GP-råttor som jag haft tidigare. Jag läste i åratal innan jag skaffade de, jag hade kontakt med ägare och uppfödare, jag var aktiv i hela GP-grejen sas med forum och grejer (jag startade upp sveriges enda GP-forum innan GP-folket så småningom hoppade över till exotiska djur här på ifokus), hela paketet. Inget kunde förbereda mig på vilket elände det skulle bli att kunna sova i samma rum som en GP-råtta - det varnades för fullt om trotsåldern som var överjävlig men som jag tog mig igenom, men ingenting om oljudet om nätterna. Det slutade med att allihop omplacerades - två för att de var livrädda efter att ha blivit väldigt dåligt skötta i sitt tidigare hem (sista chansen sas, de omplacerades på villkoret att de avlivas om nya ägaren inte fick bukt på de då de själva inte mådde bra och inte skulle bli vandringspokaler), en för att jag inte kunde sova när jag efter ett par år flyttade hemifrån till en etta och således inte kunde sova på soffan istället när han väsnades. Hur medveten jag än var om att GP-råttor är nattdjur och att jag så småningom kommer flytta hemifrån och det kan bli till en etta, så hade ändå inget kunnat förbereda mig på hur jävligt det faktiskt blev.

Jag gick faktiskt i hundköpartankar förr jag också, och planerade för fullt för hundköp. Hundköpet hade blivit av om det inte vore för att jag fick sitta hundvakt åt mammas hund ett tag. Det avskräckte - hade jag skaffat egen hund så well, det hade inte blivit som det var tänkt hur mycket jag än försökte… Jag vill fortfarande ha hund nån gång, men har skjutit upp det till den dagen jag bor med någon som är villig att ta de där tidiga morgonpromenaderna och övriga promenader jag inte har någon lust med. Just för att promenader är kul tills nyhetens behag lagt sig.

Därför att jag hade marsvin när jag var mycket yngre än jag är nu. Som 12-åring var jag glad över att bara klappa i stort sett, jag ville mest ha nåt gulligull antar jag. Nu, well… Jag har högre krav än att ett djur ska äta, skrika och skita överallt. Jag är döförtjust i marsvin, men de är skittråkiga att hålla på med och rengöringen var skitjobbig, det var inte värt det för så tråkiga djur. Det är sånadär djur jag skulle älska att ha i hemmet bara för att lyssna på, ge lite gurka och klappa lite på i förbifarten, för på det sättet är de helt underbara, men jag vill inte hålla på med de.
Däremot fick de komma tillbaka när det sket sig i nya hemmen, sist för att stanna livet ut var det tänkt för hur tråkiga de än är ska de inte vara vandringspokaler. Numera är jag dock marsvinslös igen efter att sista hanen omplacerades till ett hem med marsvinskompis när tidigare kompisen dog.

Har inte läst hela tråden…

Jag ser egentligen inga som helst problem med att folk omplacerar sina djur, oavsett anledning. Anledningen till att jag kan ha vissa problem med vissa anledningar är mer för att jag anser att om man inte värderar sina djur högre än så så ska man inte ha djur. Och den dystra sanningen är att dessa personer troligen kommer skaffa djur igen.

Kan ta 2 exempel. 

Det första är en annons jag hittade på blocket för något/några år sen. Det var en tjej som skulle möblera om i sitt rum. Och då fanns det helt enkelt inte plats för råttburen längre, så råttorna åkte ut! Hur mycket bryr man sig om sina djur om man så lättvindligt skickar iväg dom? Jag tycker inte synd om råttorn, dom hamnade förhoppningsvis hos någon som brydde sig om dom mer. Jag tycker synd om andra djur som hon eventuellt får för sig att skaffa om hon skulle råka få plats.

Det andra är en annons jag fann här på något iFokus forum har jag för mig. Det var en tjej som skulle omplacera sina råttungar som hon haft i 4 veckor, för hon skulle flytta till England om en vecka! Jag ursäktar mig om jag har fel, men jag har svårt att tro att man faktiskt inte har en aning om att man kanske eventuellt kommer flytta till England om 5 veckor. Ändå gick hon och köpte sig 2 råttor, helt obrydd om deras framtid… Hur mycket bryr man sig då om djuren? Hur kommer andra djur som hon väljer att skaffa få det?

Men omplaceringar i sig har jag som sagt var inget emot. Djuren får det förhoppningsvis bättre. (Om ägaren bryr sig med att kolla upp hur djuren får det…) Jag har själv omplacerat en del djur. T.ex. fick jag omplacera mina hanråttor då jag inte längre tålde dom. Samma med marsvinen, jag klarade inte av att ha hö hemma. Jag tror att dom 2 allergierna gjorde varandra värre, för numer klarar jag av både hanråttor och hö mycket bättre. Det var förövrigt samma marsvin som #13 pratar om. Det var inte svårt att ge tillbaka dom när jag visste att dom skulle få det bra och att jag antagligen skulle få träffa dom fler gånger.

Just nu är jag mitt uppe i att omplacera en hel drös med gnagare. Anledningen är att jag inte ser någon framtid i denhär stan och ska flytta ner till min syster i Sthlm. Hon vill inte ha alla mina djur i sitt hus. Så 3 råttor och dom flesta av mushanarna har fått flytta (eller kommer att flytta.) Jag ser inget fel i det, för om jag skulle stanna här kommer jag förr eller senare gå under. Och jag tänker inte sitta och vänta på att djuren ska självdö av ålder innan jag flyttar. Så då gör jag det bästa av situationen och letar rätt på nya bra hem åt dom. Och än så länge känner jag mig helnöjd med dom hem jag hittat. 🙂

får tycka vad jag vill och jag tycker inte man omplacerar sina djur för att man helt plötsligt kommer på att djuret är tråkigt och inte värt att ha kvar för att man kommer på att man inte tycker om sitt husdjur. :) att inte kunna är en annan sak.

Villl folk inte ha ett djur och omplacrar detta så gärna för mig bara det blir en bra omplacering. Men när jag ser annonser om att huskatter omplaceras  då familjen skaffat hund och katten inte tycker om den så anser jag att då få hunden gå istället.

Utan att ha läst alla inlägg i tråden:

Det finns ganska mycket fosterbarn(inte så vnaligt i sverige) som forslas runt mellan massor av hem för att dom inte "passar" in.

Så det är ju inte bara djur, egentligen.

#16 jag förstår din tankegång, men hunden kan ju tex vara menad för jakt. Hundar har ju lite fler funktioner än katter och ska man behöva lägga dom planerna på is i 20 år?

#15: Klart du får tycka vad du vill. Jag stör mig på en hel del omplaceringsfall själv också, men ser liksom inga fel i att omplacera oavsett anledning. Även om det bara är för att man tröttnat - för hur kul får ett djur det hos någon som tröttnat och inte ens vill ha djuret? Djurets välmående måste ju komma i första hand imo.

Försöker själv lite halvhjärtat hitta nytt hem åt min ena kanin just nu förresten. Jag är trött på kaniner, intresset dog efter några år (hur skulle jag kunna förutse det? Har både läst på och haft kanin tidigare liksom), vilket var omöjligt att förutse. Den ena är väldigt osäker, tillbakadragen och inte vid full hälsa så hon ska ingenstans oavsett utan får leva resten av livet här hemma som min lilla sällskapsdam. Den andra måste inte omplaceras hon heller utan kan gott få stanna här - därav att jag söker lite halvhjärtat bara (tror inte ens jag har någon annons ute i nuläget…). Det är en väldigt aktiv tös med massor av energi som jag tror skulle få det bättre hos någon mer aktiv, som inte nöjer sig med att öppna buren och låta henne skutta utan kanske vill pyssla med lite klickerträning eller så. Jag är inställd på att hon kommer stanna livet ut då det inte är akut och det är skitsvårt att hitta hem till en femårig kanin som inte gillar barn och som ska aktiveras men inte blir en bra hoppkanin, men dyker ett bra hem upp så ryker hon (med möjlighet att flytta tillbaka hit om det skiter sig - jag är kontrollfreak och vill inte gärna låta någon annan sköta omplacering, då blir jag hellre sittande med djur jag inte vill ha). Jag kan faktiskt inte se vad som vore så fel i det, fast det helt enkelt är så att jag tröttnat.

Gaah, fan vilka noveller det blir hela tiden 😛

Så länge man ser till att djuret kommer till ett bra hem så ser jag inget fel i omplacering. Man kan inte förutspå allt här i livet, mycket kan hända som gör att man måste omplacera sina djur. 

Däremot stör jag mig på folk som skaffar djur utan att tänka igenom ordentligt och sen omplacerar till första bästa när de insåg att det var mer jobb än de tänkt sig. Och så får djuret forslas runt och byta hem en massa. För oavsett om en omplacering kan blir lyckad så mår inget djur bra av att byta hem flera gånger. 

Sen skulle jag ha extremt svårt för att omplacera mina djur, det skulle verkligen vara absolut sista utvägen. Om jag absolut inte kommer ha möjlighet att ta hand om mina djur på bästa sätt när jag flyttar hemifrån så får de bo kvar hos mina föräldrar, men ska försöka på alla sätt så att de kan följa med mig. Det är i princip det längsta jag kan sträcka mig, för då har jag ändå möjlighet att träffa dem ibland och då vet jag att de har det bra. Ev. så blir det så att jag bara kan ta med fåglarna men måste lämna hunden hos dem och det kommer antagligen bli skitjobbigt i början, men beroende på hur jag kommer jobba så kanske jag inte kommer ha tid med henne och då har hon det bättre hos dem där någon alltid är hemma. Eller så får vi ha delad vårdnad om henne, det löser sig på något sätt iallafall.

# 18 Det stämmer men inte det fallet jag såg.  De hade skaffat en hund och katten var en innekatt. De jakthundar jag träffat har aldrig haft några problem med katter och inte andra  hundar heller för den delen. Om katten var där först.

Ser inte omplaceringar generellt som ett problem. Ofta gör ju de flesta det som en sista utväg och med djurets bästa för ögonen.

Men en typ av "omplaceringar" som jag har lite svårt för är alla dessa hopp-ponnys som byter hem ideligen. Så fort lillmänniskan har växt ur hästen så blir det till att åka till ett nytt hem. 😐 Inte helt OK enligt mig.

Här kommer lite exempel på dåliga omplaceringsursäkter;

"Jag skaffade en hamster till mina barn och nu en vecka senare så inser vi att vi inte tål den"

Ni kunde inte ha testat det innan då? haft en på prov och sett så att det fungerar?

"jag tröttnade på mitt djur, för att den är rädd och bits"

Så om du som människa är rädd någon gång i ditt liv så ska du alltså inte få hjälp utan bara flyttas vidare. Du är rädd för stalkern utanför ditt hus, men din familj är så trötta på att du är rädd och slänger ut dig till denne. Just så behandlar du djuret.

Inte funderat på att hjälpa djuret? Det blir ju inte ett dugg osäkrare av att flytta runt hela tiden!

"jag tröttnade på djuret för att det bara gör just det som jag läst på om"

Om du läst på om det, varför skaffa då ett som är som du inte vill?

Om du bara gör det du blir tillsagd om att göra och som står i ditt anställningsavtal att du bara får göra, bli då inte arg när chefen avskedar dig för att du inte gör mer. Eller för att den som inte kan göra något inte gör det, blir avskedad.

"Jag tröttnade på att städa åt djuren"

Fast när jag köpt mina djur så visste jag att städning ingick. Precis som att dammsuga och spola på toalätten hos oss människor, fast du kanske inte gör sådant.

"Mitt djur är sjuk och jag är en aktiv människa"

Då skulle man ju lika gärna kunna säga att, en aktiv människa som har en sjuk eller svårt handikappad unge borde lämna barnet till socialen.

Så länge du har nytta av ditt djur så är det alltså välkommet. Så om du bryter benet eller får lunginflammation och inte kan ut och springa med din hund, så borde du omplacera den direkt. ja om man ska följa det du tror på.

"djuret är vaken på natten och jag kan inte sova"

Skaffa inte ett nattdjur då. nattdjur = djur vaken på natten

"Jag har inte råd med veterinären"

Fast ett djur kostar inte bara inköpssumman utan flera tusen ska ligga sparade på kontot till just detta. även en liten mus kräver tusenlappar på sparkontot.

"Jag ville ha ett till djur och det gick inte ihop med mitt förra, så mitt förra djur ska avlivas, eller omplaceras"

De röda skorna matchar inte den nya fina klänningen, jag skänker bort dem. fast egentligen så behövde jag ingen ny klänning. Du skulle inte ha provat först?

Jag har halvt omplacerat ett djur i mitt liv. Det var en hanhamster som behövde få bo med lugn och ro, då han hade något psykiskt som störde honom. Kan vara av att han inte fick en så bra start med sin nya burkamrat han fick vid 4v ålder. Jag åkte dit varannan dag och städade och rastade. han fick bo hos min kompis som bytte vattnet och gav mat de dagar som jag inte kunde vara där. jag stöttade honom så gott det gick och visst mådde han avsevärt bättre där, men jag mådde och mår fortfarande hemskt av det. Jag mår hemskt för att det slutade så illa där.

För mig när man skaffar ett djur så har man ett ansvar. Bara för att första filmen i serien var bra så behöver inte andra filmen vara det. bara för att du haft en kanin och det var roligt/intressant då, så betyder inte det att det är lika roligt nu. Det är inget dataspel som du kan tröttna på och lägga in i garderoben, inte heller en tröja som du kan växa ifrån. Ett djur är mycket mer än så.

Rånar du banken, så bär du ansvaret. Köper du djuret så bär du ansvaret

Visst kanske djuret får det bättre hos "Karl-Einar", men hur hemskt har djuret det hos dig?

Jag förstår i vissa fall att man omplacerar djur, men till 80% så är det enligt min uppfattning inte djurens fel utan människans sätt att hantera saken.

Vi måste anpassa oss efter en del saker här i livet, så som sjukdomar, vart jobben finns som man söker, vilken skostorlek vi har, vad vi tål att äta och inte. här ingår också vårat djur. vi ska leva samspelt med våra djur, inom vissa rimliga gränser, men ändå inte stöta bort dem för att vardagen ändras.

Jag anser dock att djur som far mycket illa ska omplaceras och är mycket tacksam för de omplaceringsställen som finns och alla de som ställer upp i omplacering.

"jag tröttnade på mitt djur, för att den är rädd och bits"

"Så om du som människa är rädd någon gång i ditt liv så ska du alltså inte få hjälp utan bara flyttas vidare. Du är rädd för stalkern utanför ditt hus, men din familj är så trötta på att du är rädd och slänger ut dig till denne. Just så behandlar du djuret."

Att jämföra ett otryggt eller aggressivt djur som bits med stalking är helt ofattbart. Det är två vitt skilda saker! Stalking är mycket allvarligare och det är ett brott. Du kan inte jämföra moraliska saker med något som enligt svensk lag är förbjudet i en seriös debatt. Människor är visserligen djur, men jag tror inte djuren mår bättre av att vi förmänskligar dem. Om du är ute med en promenad, får den anfalla alla den vill och göra exakt som den vill, mot att den får gå ut? Antagligen inte. För att vi människor bestämmer för djurets bästa. Visst ska man försöka att hjälpa djuret att bli tamt, men om det inte gäller och man inte får en fungerande relation, är det verkligen moraliskt rätt att behålla djuret då? Den kanske kan få en jättefin relation i nästa hem. Den dag jag köper ett smådjur som inte går att hantera efter att kämpat med det ett bra tag, till den grad att det tar emot att ta hand om djuret, kommer omplaceras omgående. Djur fungerar inte med alla, och klickar man inte är det snällast för djuret att få bo med någon som den klickar med. Jag kan förstå ditt tänk i, "inte funderat på att hjälpa djuret?" Men om det inte hjälper då? Hur mycket du än kämpar gillar inte den där hamstern dig och fortsätter bitas… Är det okej att omplacera den då?

"Precis som att dammsuga och spola på toalätten hos oss människor, fast du kanske inte gör sådant."
Spola på toaletten tar några sekunder. Dammsuga går i många fall fortare än att städa ett djurs bur också. Inredning ska ut, djuren ska ut, underlaget ska bytas och sedan ska buren eventuellt skrubbas. Sedan på med nytt underlag, och sätta in inredning och djur igen. Om man har många burar tar det långt mycket mer tid än att dammsuga. Men jag håller med om att man inte bör omplacera djuren om man inte är villig att städa efter dem, då det är grundläggande för att ha djur öht.

"en aktiv människa som har en sjuk eller svårt handikappad unge borde lämna barnet till socialen."
Har du barn själv? Jag tror inte någon skulle sätta sina djur framför barnets välmående, och jag tror inte någon ansvarsfull förälder lämnar bort ett handikappat barn lättvindigt för att den är aktiv. Helt enkelt för att ens moderliga (eller faderliga) instikter sitter hårdare i våran ryggmärg än att ha djuren. Jag tycker inte, återigen, att man ska omplacera ett för den är sjuk för man inte orkar med det - OM det inte tillexempel är någon som behöver en hund i jobbet eller på gården, men har en hund som inte klarar av det utan behöver ett lugnare liv och man inte har möjlighet att ha två hundar.

"Jag ville ha ett till djur och det gick inte ihop med mitt förra, så mitt förra djur ska avlivas, eller omplaceras"

De röda skorna matchar inte den nya fina klänningen, jag skänker bort dem. fast egentligen så behövde jag ingen ny klänning. Du skulle inte ha provat först?

Det finns aldrig några garantier att djuren kommer att tycka om varandra. Självklart kan man försöka hålla djuren skilda åt, om det inte fungerar, men om det inte skulle fungera att de bor i samma hem öht, vad ska man göra då? Det går inte att ta hem djur på prov hela tiden, ska man avvakta från det köpet då? Räknas det om du köper en hund som katten hatar, och du lämnar tillbaka hunden till uppfödaren igen? Dvs INTE haft hunden på prov, utan omplacerar om den igen till uppfödaren. Är det fortfarande lika hemskt eller gäller det bara om det är ett nytt hem?

"För mig när man skaffar ett djur så har man ett ansvar"
Självklart är det så.

"Visst kanske djuret får det bättre hos "Karl-Einar", men hur hemskt har djuret det hos dig?"

Poängtera att jag har ett djur jag inte klickar med alls. Våra personligheter går inte ihop, och hur mycket och länge jag än försöker blir det ingen förbättring. Jag sköter djuret och ger det vad det behöver, men den får ingen äkta kärlek ifrån mig för jag inte känner några band till den. Säg då att jag letar hem till den istället, och hittar en köpare som klickar med djuret efter prövotiden och köper det. Hur skulle det kunna vara fel? När man köper ett djur tar man på sig ett stort ansvar att se till djurets bästa, och om man anser att man inte ger djuret det hem det skulle må bäst i, bör man omplacera det. För mig är djurets bästa det viktigaste.

"Vi måste anpassa oss efter en del saker här i livet, så som sjukdomar, vart jobben finns som man söker, vilken skostorlek vi har, vad vi tål att äta och inte. här ingår också vårat djur. vi ska leva samspelt med våra djur, inom vissa rimliga gränser, men ändå inte stöta bort dem för att vardagen ändras."

Om vardagen ändras till det sämre för djuret, bör ju djuret omplaceras. Det är vi väl ändå överrens om hoppas jag? 🤔

#24 jag menade mer att om vi kan omplacera ett djur för att det inte längre är lika aktivt, så borde vi ju vara lika känslokalla när det gäller andra familjemedlemmar också. sedan så självklart så om man måste ha en aktiv hund i jobbet så är det ju en annan sak, men att bara för att man är t.ex. joggare så ska man inte lämna bort djuret för att det inte är lika friskt och piggt som innan.

Jag tror att vi menar lika dant att man ska ge djuren chanser att få det att fungera, men att tar det stopp så gör det. Mår inte djuret bra så självklart så ska det ju omplaceras. men det ska inte vara första utvägen för att det blir lite motigt. det är ju med djur som allt annat ibland går det upp och ibland går det ner. Ser man att djuret skulle få det bättre hos någon annan och där må bra, så visst kan man göra det, men om djuret redan mår bra där det är, ska tycker jag att man ska offra sig lite för djuret.

Om vi omplacerar för minsta motstånd så kommer, djuren inte att få det bra till sist ändå. För vad gör det att "Kalle" är ett bra hem för hunden, om han vid minsta motgång omplacerar vidare.

Jag tycker inte att det är bättre att djuren sitter i sin bur i ett hörn och får städning och mat, men inte mer i stället för omplacering. jag menar bara att många människor många gånger inte tänker igenom omplaceringen tillräckligt noga.

Man ser ju många på blocket som omplacerar sina djur som de tröttnat på eller har problem med. När man sedan kontaktar den gamla ägaren så har de ingen koll på hur djuret mår och frågar man den nya ägaren så har de gamla ägaren inte brytt sig alls.  man kan liksom inte bara omplacera ett djur och sedan så är det bra, utan det kräver ju som du skriver återkoppling och uppföljning.

Ja det sista är vi överrens om. Omplacering är för mig ändå det näst sista alternativet. Det sista är avlivning. Har man testat allt och djuret fortfarande inte mår bra, så är ju omplacering ett måste.

Det är inte fel att omplacera om man inte vill ha djuret kvar och många gånger har jag önskat att djur skulle ha fått flytta från tvivelaktiga hem där de har stannat bara för att det är så skamligt att omplacera. Ge djuren ett bättre liv!! Mitt stora huvudbry är varför så många människor skaffar sig djur utan att tänka efter före! Många skaffar sig djur på impuls och byter ut dem som om de vore saker i en inredning. Där är mitt problem. Jag har själv omplacerat djur. 2 katter som räddats från att bli vildkatter/svälta ihjäl. 2 illrar som tagits hand om efter att impulsköparna insåg att djuren bet och var osäkra. Den viktiga frågan när någon ska omplacera pga det ena eller det andra är; vill djurägaren ha kvar djuret eller vill djurägaren omplacera. Vill djurägaren ha kvar djuret kan man försöka hjälpa med div lösningar på problemet till att djuret omplaceras (ibland finns det inga alternativ), men vill inte djurägaren ha kvar sitt djur så är det ingen mening med att försöka "lösa" några problem och tjata om att djuret visst kan stanna där det är. Vill inte ägaren så mår djuret bättre någon annanstans.

Håller med JossanH här och har itne så mycket att tillägga.

Jag förstår att man måste omplacera ibland. Det är i vissa fall oundvikligt. Däremot gillar jag inte såna som omplacerar när de tröttnat på djuret och sedan skaffar ett nytt likadant. Tex kattunge. 

Jag har fått omplacera djur då det inte funkat. Känns jättetungt men ibland måste man.

Jag har mina djur så länge de mår bättre av att bo med mig än att omplaceras. Så länge djuret mår så bra som möjligt spelar det mindre roll om det bor hos mig eller någon annan.

Sen tycker jag inte att det är "rätt" att utsätta ett djur för stressen en flytt innebär av rent egoistiska orsaker. Syftar t.ex. på de hästmänniskor som "byter upp sig" för att avancera i tävlingsklasser, eller för att de tröttnat på, eller inte har någon användning för den "gamla" hästen. Djuret kan ha det lika bra hos nästa ägare, ja, men det förstår inte varför det plötsligt befinner sig i en helt ny miljö, med helt nya rutiner och helt nya människor och djur omkring sig, och det är ganska stressande för de flesta djur.

#29 Så det är inte stressande att gå kvar o skrota hos en ägare som vill gå vidare i sitt hästeri?

Eller skall man bli djursamlare?

#30 Jag undrar mest varför man öht skaffar djur som man inte ämnar behålla när de blir ointressanta…

En häst kan för övrigt ha ett riktigt bra liv även om den inte blir riden och ompysslad som en tävlingshäst.

#31 För att livet kan förändras, både över en natt och över flera år. Sen tycker jag man är en superägare om man klarar erkänna för sig själv att man vill omplacera sitt djur, för det är stigmatiserat.

Det kan också bli till glädje för någon annan.

#32 det håller jag med om😂! i många fall behåller människor sina djur även om de inte har tid just för att de älskar djuret så mycket , men i de situationen måste man se till djurets bästa och då kan djuret ha det så mycket bättre hos någon annan.

Det är också lite märkligt att man kan sälja vissa djur utan att det är ett dugg konstigt, men om man vill omplacera samma djur så är det genast mer tvivelaktigt. Det tydligaste exemplet är hästar.

För övrigt är det inte per definition stressande för ett djur att "gå och skrota", om de får sina grundläggande behov tillgodosedda. En hund, katt, ko, häst, hamster, råtta eller vad du vill, som får mat, sovplats, häslovård, rörelseutrymme och kontakt med andra djur, väl anpassade utifrån sin arts behov, har inget som helst behov av att någonsin i sitt liv se en människa.

#32 Absolut, jag syftade mer på att man t.ex. bara planerar att ha sina djur så länge man har nytta av dem i tävlingssammanhang. Jag tog hästsporten som exempel då det inom den är mycket vanligt förekommande att man gör så. Att man skaffar djur utan att planera att behålla dem livet ut, alltså.

Det är jättesvårt, har man t ex två kastrerade kaniner ihop i en stor bur så kan de visst leva väl utan att umgås med människan, men man måste fortfarande städa efter dem och det är väl det folk tycker är så jobbigt. Därför släpper folk ut sina kaniner. Det går i stort sett inte att omplacera kaniner. Jag har en hittekanin som är helt underbar och kan gå lös i lägenheten alltid utan att förstöra något, han går på låda och är gudomligt snäll och fin. Men nu har jag hittat en till kanin och nu blir det mycket svårare.

Tycker inte att det är fel att omplacera djur och håller med alla er som tycker att man ska tänka efter ordentligt INNAN man skaffar ett.

Finns ju både för och nackdelar med omplacering. Omplaceras man djuret för att djuret inte trivs eller på annat sätt inte får sina behov tillfredsställda tycker jag att det är ok. Omplacerar man för att något oförutsett händer är det oxå ok, man kan inte förutspå framtiden. TTex sjukdom, flytt eller oväntade förändringar i ekonomin. Att däremot impulsköpa djur är inte ok. Det är inte ok att köpa ett djur för att det är kul för stunden, det är inte ok att köpa ett djur trotts att man inte har råd att ta hand om det. Det är inte ok att köpa att djur om man inte kan uppfylla deras behov. Djuren har inte valt oss, vi valde dom. Finns så många olika situationer och det handlar nog mer om varför man omplacerar, inte att man gör det.