Jag skulle aldrig välja ett djur, eller rekomendera någon ett djur bara för att det vara nära. Det är så mycket annat som ska stämma när man väljer det djur man ska spendera sitt liv med. Får man inte "rätt" djur till rätt ägare finns ju risken att varken ägare eller djur mår bra i relationen i slutändan. 

Även här har jag en del etiska värderingar. Jag kan inte köpa ett djur av någon vars djurhållning eller synsätt strider mot mina egna värderingar. Det fanns shelties på 20 mils avstånd och ändå valde jag en uppfödare nästan 50 mil bort. Å andra sidan är det två resor extra jag gjorde för att få just denna hund jämfört om jag tagit en närmare, och utslaget på hela hundens livstid så är det inte jättemycket. Å andra sidan gäller ju många bäckar små…

Jag skulle nog inte importera djur, eftersom jag med mycket stor sannolikhet kan hitta det jag söker inom landet. Och är det två likvärdiga djurindivider så kan avståndet faktiskt spela roll. Ett kortare avstånd kan ju göra att man kan ha en mer fysisk kontakt med uppfödaren och djuret när det växer upp.

Det är ju att föredra att det är närma, men det är viktigare att man får rätt djur från rätt uppfödare än att det är nära.

När jag valde ut min lilla valp Paxton så tittade jag både på utlandet och sverige. Det slutade med Uppsala och jag bor i skåne.
Jag tycker att det är mycket viktigare att du väljer någon som är mån om djuren dom föder upp, någon som väljer att avla på friska djur och håller dom på ett bra sett än att dom ska bo nära.

Lille Paxton på bild.
Att tillägga i detta är att Paxtons ras är väldigt ovanlig i sverige så jag hade inte så många val(2) och den uppfödaren som var närmst(göteborg) föll mig inte i smaken.

Jag föder upp och kan inte gärna välja avelsdjur efter principen närproducerat. Då slutar det ju med inavel. Däremot försöker jag undvika import främst av smittskyddsskäl men även av miljöhänsyn. Jag parar ut med andra raser istället om det behövs för att sänka inavelsgraden.

Jag brukar veta vad jag vill ha och då får det kosta. Det är sällan jag åker någonstanns överhuvudtaget då jag är så hemmakär, så de få gånger jag gör mina "djurresor" är min semester!

Sedan reser vi så mycket numera endå så jag kan inte se att de få djurrelaterade resorna skulle vara en jättestor bov i resedramat. Ofta går det ju dessutom att ordna transport med någon som skulle åkt i vilket fall.

Det längsta jag åkt är till tjeckien för en hundvalp (med flyg). Det var henne jag ville ha så var det bara. Sedan hade jag iofs förhoppningar om att hon skulle kunna tillföra den svenska stammen något i aveln, men så blev det icke. Fast i första hand var det en sällskapshund jag köpte, så det blev bra endå🙂

#3 Söt :) vad är det för ras ?

#6 Tack
Han är en Berger des pyreene a face rase :)

Den första britten jag köpte bodde nära mig. 1,5 mil😃Gissa om jag hängde på dörren dit?

Den andra körde jag  drygt 20 mil för och den tredje flög jag upp till Stockholm för att hämta.

Jag tycker väl man ska försöka undvika att importera om det går, främst med tanke på smittor man kan dra med sig. Beroende på så kan det sluta väldigt illa. 

Men i övrigt ska man ju ändå klicka med sina djur, man ska hitta en uppfödare man gillar. Visst vore det bättre för djuren att resa kortare bitar, och bättre för miljön om man hittar närmare. 

Som längst åkte jag 48 mil enkelväg för att hämta min katt Greta. Henne var det väl kanske lite synd om som var tvungen att åka igenom hela landet igen eftersom uppfödaren är från Umeå men hon som köpte henne bodde i Göteborg och så när Greta omplacerades ville vi köpa henne och vi bor i Luleå :P och så har vi ju miljön förstås. 
Men hon passade det vi sökte just då :)

Att man funkar bra med djuret och att det är uppfött på ett bra ställe är prio 1! Ibland väljer man inte heller hur långt man ska åka som när jag fick veta att en iller skulle avlivas dagen efter om inte jag kom och hämtade den, då hade man inte så mycket att välja på. Om man kunde bidra med en förbättring av ett djurslags/ras hälsa genom en import för avel så ser jag det inte som något speciellt dåligt att importera. Och att göra en liten semester av resan så är ju djuret mer eller mindre en bonus på resan. :) Man kan ju kanske ifrågasätta HUR man reser framför hur långt man reser; med tåg tex så är ju det bättre att åka 60 mil för ett djur än om du tar bilen 20 mil.

#4 vad föder du upp för djur när du blandar raser?

# 11 Hen parar ut, det innebär inte att hon rasblandar. Det hela är mycket kontrollerat och de får stamtavla:)

Ok. Blev lite fundersam, vet att man kan få tillåtelse för utparningar men blev så osäker då det finns så många oseriösa och efterssom hon inte skrev något mer. Ber om ursäkt om du tog illa upp av min fråga #4.

Vad är det för ras ? 🙂

#11

Jag föder upp devon rex och har parat ut med britt. Inget ovanligt inom min ras.

Åh devon! De är ju så söta. =)

Det finns ju olka syften med de djur man skaffar. Är det ett djur till kel är det väl rätt onödigt att låt djuret fara land och rike runt om det inte är så att man vill ha en väldigt speciell ras eller individ. När det gäller avelsdjur till rasavel är det ofta nödvändigt att söka lite längre bort eftersom det gäller att få tag på rätt djur. Man måste ju se till att de inte är för nära besläktade och har de egenskaper man söker. Själv har jag importerat en marsvinshane från England och sålt två marsvin till Finland. jag har ockå lånat en Dansk hane och kommer snart att få hem ett marsvin med Hollänsk mamma. Jag bor själv i Uppsala och har sålt djur djur från Skåne till Umeå och köpt djur från lika spridda håll. Det har faktiskt känts motiverat varje gång. Tyvärr har jag inte tänkt på om det skulle vara miljövänligt däremot funderat på hur det är för djuren (ofta unga) att behöva resa så långt. Jag kan säg att alla jag fått hem har landat väl här i alla fall.

Som tidigare skrivit så är även jag mer inne på hur resandet genomförs. Om jag som bor i Västerås skulle bestämma mig för att bila eller flyga till Gbg för att köpa ett nytt djur gör jag ju naturen en ganska dålig tjänst jämfört med om jag tog ett tåg.

Dock kan jag inte se något negativt med djurimporter om det är nödvändigt för att stärka en i liten ras av något djur. Sen får man ju även välja vilket sätt som är mest passande att ta in djuret på. Ska den flygas, åka bil, båt eller tåg? Där får man väga tiden det kommer ta gentemot vad man är villig att utsätta miljön för men även vad man har råd att betala.

Har samma ras som #3, han har bilat hit från Österrike, jag har honom på foder.

När jag letade sällskapskatt så letade jag både nära och långt bort och fastade för en 40mil bort. Bra uppfödare och riktigt trevliga med scannade linjer och det var det jag var ute efter.

Helt rätt.

Jag skulle älska om jag kunde köpa djur nära, tycker det är skitdrygt att alltid behöva åka långt - men ska jag köpa djur i mina trakter får jag stödja oseriös avel och vanvård eller vara utan. För mig är inte det ett alternativ. De enda djuren jag skaffar på hemmaplan är omplaceringar i stort sett. Undantaget är min hamster som jag fick tag på på hemmaplan, men jag håller mestadels på med råttor annars och såna på hemmaplan går inte att få tag på utan att stödja någon idiot som inte borde ha djur alls. Lyckan var total när en seriös råttmänska i samma kommun tog en kull som jag fick tag på två helt underbara råttor ur, men tyvärr var det bara just den kullen.

Hade jag haft seriösa uppfödare nära så hade jag däremot i första hand vänt mig dit (förutsatt att personkemin funkar vill säga, det är viktigt för mig. Jag är inte ute efter en ny bästis men jag vill kunna bolla idéer med uppfödaren om något händer), inte för miljöns skull utan av ren bekvämlighet. Men nu är jag tyvärr inte så lyckligt lottad utan får hoppa på ett tåg eller ordna med transporthjälp - vilket brukar resultera i tåg för min del, transporthjälp är bara drygt att krångla med och ofta förgäves. Samtidigt har jag på senare år kommit att uppskatta att få träffa mina djurs uppfödare personligen istället för att få hem djuren på "postorder" som lika gärna kan gå helt åt helvete - jag har flera skräckhistorier på den fronten så det känns helt klart bäst att i så hög mån som möjligt sköta mina djurs transporter själv så jag har kontroll över vad som sker, såvida transportören inte är någon jag redan känner och vet att jag kan lita på. Nu åker jag ju förvisso tåg men hur omiljövänligt det än är så skulle jag välja precis likadant om jag så vore bilburen eller flyg var aktuellt istället.