Oj! Det är verkligen en fråga med många bottnar. Skulle antagligen kunna skriva spaltmil om mina tankar kring det utan att egentligen komma fram till ett entydigt svar. Generellt så ser jag ju en stor fara med det, antibiotikanvändningen och multiresistens är ju ett välkänt och bra exempel. Hört ryktas om att behandlingen av sällskapsdjur med antibiotika är ett problem då man ibland är mer frikostig inom veterinärmedicinenjämför med humansidan, men jag vet inte hur väl det stämmer. Det svåra är ju att det är lätt att ha en åsikt om restriktivitet, nu när jag sitter här i soffan och har friska djur (nåväl, en står på kortison) men när vi var hos veterinären vid flera tillfällen för en infekterad trampdyna (nu har han haft infektionen i över ett år) så sade jag ju inte nej till två olika sorters antibiotikabehandling fastän orsaken till infektionen inte var/är helt utredd. Det hjälpte inte för övrigt. Många läkemedel som används till djur har ju en bakgrund inom humanmedicinen. Ska man göra skillnad där, att viss miljöpåverkan vid framställning är ok så länge nyttan tillskriv humanmedicin och inte veterinärmedicin? Sammma sak med användningen? Jättesvår, men väldigt intressant fråga du ställer!

Något som är ganska intressant är bemötandet man får när man tycker att djurets immunförsvar ska försöka ta itu med infektionen först. Många tycks ju tro att alla hundar kommer dö knall fall av en mild öroninfektion.

Jag äter själv bara penicillin när jag får urinvägsinfektioner (de läker inte själv, så jag plågar inte mig själv i onödan) eller när det inte går över.

De flesta veterinärer jag mött har haft den inställningen, och jag delar den. Onödigt användande tjänar ingen på i längden.

oj det är en fråga jag inte har tänkt på ens.

man vill ju så klart sina djur så väl som möjligt men till vilket pris

för mig är det att jag helt enkelt väger fördelar mot nackdelar och biverkningar/risken med eventuellt ingrepp  inte för att det alltid är så lätt dock

Om man låter det sunda förnuftet styra, så blir det någorlunda bra. Vi vill bli botade. Vi vill att våra sällskapsdjur ska slippa lida. Medicinanvändning av fel skäl (ekonomisk vinning för människor) borde inte finnas.

Många mindre åkommor både hos människor och djur kan botas med enklare medel än vad som används många gånger.

Jag undviker medicinering öht så långt som möjligt. Precis som vi människor inte behöver medicineras så fort vi blir klena behöver inte djuren det heller. Deras kroppar kan också läka ut mildare infektioner.

Jag lägger stor vikt vid att försöka undvika sjukdom genom att vaccinera regelbundet och hålla katterna i bra form med bra mat och aktivering.

Men visst har jag gett antibiotika enstaka gånger. En gång för att rädda liv och två gånger för att veterinärer felaktigt ordinerat det, trist med sant. Idag vet jag bättre om just det tillståndet och skulle aldrig acceptera antibiotikabehandling för det.

Sedan är jag noga med att ströet i lådorna BRÄNNS. Inte spolas ner i toaletten eller komposteras. Spolar man ner det eller komposterar riskerar läkemedelsrester att hänga med.

Något som uppfödare som ofta ger p-piller till sina katter borde tänka på i större utsträckning. Nu när det blivit populärt med nedspolningsbara och biologiskt nedbrytningbara strösorter.

Nu kommer ju snart fästingsäsongen igång och med den så är det ju många som sätter på sina djur diverse gifter för att undvika fästingar.

Utöver den miljöpåfrestning som dessa medel innebär, så ökar ju även förekomsten av resistenta fästingar.

Hur ställer ni er till användandet av fästingpreparat på sällskapsdjur?

#7

Använder aldrig fästingmedel. Varken på hund eller katt.

Mindre medicinering är väl jättebra! Däremot får det inte gå till överdrift så att djuret står mellan bra mående och dåligt tillstånd, djuren ska må bra. Illrar har en benägenhet att bli sjuka i olika former av cancer och när en iller blir sjuk kan man skjuta upp sjukdomsförloppet med tex operation och så kan man medicinera för att illern ska må bra. I det läget, när enda vägen är utför, är jag generös med medicinen. Ser jag förändringar höjer jag dosen kortison tills det att nästa steg är en iller som inte går att behandla längre utan kommer må dåligt, då tar jag beslutet att låta somna in innan jag nått det sista steget. Allt handlar om en bra sista tid. Där tänker jag faktiskt enbart på mina husdjur..