Om detta leder till en ändring i djurskyddslagstiftningen kommer svenska bönder att konkurrera ut sig själva. Om de inte kan skryta med bättre djurskydd än danskarna, vad ska de då använda för argument för att vi ska köpa det svenska dyrare fläsket istället för det danska billigare?

Det är inte rimligt att djuren ska få det sämre bara för att bönderna ska bli mer konkurrenskraftiga.

Fullständigt vidrigt. Jag börjar mer och mer tro på min idé om att konsumenten köper en kulting som den sedan betalar bonden för att sköta. Då kan man ju helt inverka på hur grisens liv ska se ut.

Binder ris åt egen rygg…

Kaliber i radions P1 handlade bl a om det o skillnaden mellan dansk o svensk grisnäring. Sverige värkar ha usel statistik på överlevande kultingar.

#4 Jag skulle vilja se siffror på överlevande kultingar hos helt frigående grisar och hos suggor som inte avlas lika ofta. Man önskar att grisnäringen kunde blicka framåt, istället för att vilja gå bakåt.

#5 Jag skulle också vilja se statestik mellan raser. I alla fall när det gäller andra djur så kan ju "goda modersegenskaper" räknas upp som något typiskt för en ras.

När jag gjorde praktik på grisgård sa de att de att suggorna var väldigt måna om första och ibland andra kullen och blev väldigt stressade. (De kunde t.ex. inte boa eller gå undan från smågrisarna för att lägga sig.) Efter några kullar gav de liksom upp och blev lugnare. Väldigt trist om det är så :/ Jag hoppas försöken ger resultat som får tyst på fixeringsivrarna en gång för alla.

Vi har Linderödsgrisar som är frigående. Vår sugga Agnes har fått tre kullar sen 2012. På dessa tre kullar har vi fått en dödfödd kulting och en som dog precis efter födsel. Hon har skött sina grisningar helt själv och det har inte varit några problem med att hon legat på kultingar eller bitit ihjäl någon. 

Linderödare får visserligen ofta färre kultingar vad jag förstår. Agnes har fått sex kultingar vid de två första tillfällena och åtta kultingar nu senast. Exklusive de två som dog. Vi har ju också bara haft en sugga vilket också ger en lugnare miljö än vid produktion. 

Jag känner en stor sorg när jag läser om att suggan ska fixeras. Min Agnes och hennes Wilfred har varit så kära i varandra och har tagit hand om varandra under den tiden de gått tillsammans. När hon grisat har han låtit henne vara ifred. Vi har separerat dom åt medan kultingarna är små. Hon har varit en jättebra mamma. Att tänka mig henne fixerad under grisning och den första tiden känns hemskt. Grisar är kloka och intelligenta djur med mycket känslor. Att ha tvingat in henne i sånt tvång är så fruktansvärt att jag får tårar i ögonen av att tänka på det. Hoppas att Sverige tar sitt förnuft till fånga och inte inför detta.

Den forskning jag har läst visar att fixering av suggan inte alls minskar smågrisdödligheten så om danskarna har lägre dödlighet bör det beror på andra faktorer än fixering. Grundproblemet är ju att suggorna har för lite utrymme och inte har möjlighet att få utlopp för sina naturliga beteenden, antagligen ibland i kombination med dåliga modersegenskaper.

Man löser inte det grundläggande problemet genom att göra miljön än mer onaturlig.

Jag är helt emot detta.

Vad är eg. skillnaden för grisen att vara fixerad i Sverige eller Danmark? Ingen alls!

Så tänker jag lite när jag handlar mat.. Försöker i möjligaste mån att köpa gårdslaktat när jag köper kött.

Men de svenska grisbönderna gräver sin egen grav om de inför detta, för vad blir nästa steg? Fixering på heltid? Hoppas verkligen inte det för de stackar grisarnas skull, som inte gjort någonting ont i hela sitt liv!

Nu har Djurförsöksetiska nämnden godkänt ytterligare ett försök med fixerade suggor. Den här gången är det Sveriges Lantbruksuniversitet som står bakom ansökan http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6129014

Till skillnad från förra försöket har det i alla fall angetts hur många individer som kommer ingå, men enligt en av nämndens ledamöter var ansökan bristfällig och han reserverade sig mot beslutet.