För de inte har något val. De förstår väl inte varför de får ligga och lida medan vi iallafall kan spekulera och välja själva om vi ska göra något åt det. ;P

Människor kan själv fatta egna beslut och vet var dem kan söka hjälp. Det kan inte andra arter även om jag hade önskat det högt, särskilt åt min väldigt smärttåliga ponny som visar smärta när hon är i princip döende!

Så för mig är det stor skillnad, som människa kan man själv söka hjälp, ens djur kan inte det och dem har man ansvar över.

Det där stämmer till viss del. Djur kan inte säga själva  om det gör ont eller inte och många djur är väldigt duktiga på att dölja såna saker för att inte verka svaga i flocken, därför är det alltid bäst att va på den säkra sidan och faktiskt åka till veterinären. Men jag vet många som kan vänta någon dag innan dom åker in till veterinären, det beror helt på vad som hänt.  Du överdriver lite i texten men jag förstår vad du menar.

Vi lever tydligen i skilda världar. Jag ser dagligen inlägg där folk frågar om råd på Facebook när deras katter helt uppenbart är allvarligt sjuka.

Men sedan är det ju så att vi har ett stort ansvar gentemot våra djur. När vi själva har skadar oss eller är sjuka kan vi ju ofta bedöma hur akut det är med sjukvård (om det ens behövs) efter hur det känns. Det kan vara mycket svårt att bedöma om ett djur har ont.

Det är svårt att bedöma när små barn behöver sjukvård och de tillhör samma art och ibland tom. prata med oss.

Visst kan man ha is i magen ibland och allt är inte farligt, men jag upplever att folk snålar med veterinärbesök. Iaf när det gäller katter och även med smådjur som inte kostat många hundralappar (om ens en) att köpa.

#4 Håller med! Min ena katt som jag fått gratis som kommer från kattsamlare hade kronisk tanköttsinflammation. Hon genomgick 3 operationer för att dra bort alla tänder utom "huggtänderna". Vissa tyckte att jag borde avliva henne istället då jag fått henne gratis. Då kunde ju mina föräldrar avlivat mig när jag nästan dog i feber pga lunginflammation, jag var ju gratis att pippa fram!

#5 håller med dig helt! Det sista va klockrent

#5 håller med dig helt! Det sista va klockrent

#6 Tack!^^ Kul att chocka folk med det exemplet! "Så kan du inte säga, dina föräldrar älskar ju dig." Ja, förhoppningsvis gör dem det. Jag älskar mina djur och d m visar tydligt att det är ömsesidigt så vad är skillnaden?

Vi har 15 djur i min familj och dom kommer förre allt!! Dom tillhör familjen och har egna konton med pengar som går till veterinär osv.

#5 Fast förstår man inte skillnaden på kärleken för sin avkomma och djur har man missat något viktigt när det kommer till evolutionens mekanismer. 

#9 Tror du verkligen att dina föräldrar skulle rädda djuren före dig? Tillåt mig tveka. 

#4 Ja, jag lever i en värld där det inte bara finns katter.

#10

Så vilka djur bedömer du att djurägare tar till veterinären för "ingenting"? Dagens veterinärkostnader är inte att leka med.

#11 Du kan ju börja med att öppna vilken tråd som helst på ett hundforum. Det var en tråd där ägaren åkte in på jourtid för att hunden hade en finne. Bara ett exempel av många. Men jag har även sett det bland katter, där det är frågan om ett helt vanligt litet sår som enligt folk behöver veterinärvård, när det egentligen bara är sunt förnuft och sårvård som behövs.

#12

Vi vistas på olika forum. Jag får tjata på folk för att få dem att ta sin hund till veterinären. Nej då, man ska bota problemen (det kan handla om allvarlig klåda, pälsavfall, mag/tarmproblem osv.) med extra kalk, kolloidalt silver (det botar det mesta enligt "expertisen"), homeopati och f*n vet allt. 

Jag kan tycka att det inte är så mycket ett problem att folk åker in i onödan, hellre det än att folk väntar för länge eller låter bli helt. De flesta lyckas nog hitta en balans där emellan.

Jag förstår vad TS menar, en del blir ju jättenojiga över ingenting när det är deras djur. Självklart ska ett djur få den vård de behöver, men det måste inte vara specifikt veterinärvård. Jag är nog mer nojig med min katt än mig själv också, men åker inte till veterinären för småsaker för det.

En morgon var det en blodpöl på yttertrappan (10cm i diameter) och blodiga tassavtryck, så då stack jag ut för att leta efter honom. Jag var så orolig att det var något allvarligt men försökte intala mig att det kanske är örat och det kanske kan blöda mycket utan att vara något allvarligt… Som tur dök han upp ganska snart när jag gick runt och ropade på honom, och jag blev så glad av att se honom! Jag lyfte upp honom och kollade ansiktet det första jag gjorde, det såg hur fint som helst ut! Så jag strök händerna längst hans kropp för att se om jag finner något konstigt, när jag drar över svansen drar jag sönder såret. Det sprutade och sedan bara rann blod ur min stackars misse. Jag tror mitt mattehjärta frös till is. Han verkade dock inte ha ont, så jag tog in honom och gav honom lite mat, svansen bara fortsatte att blöda. Först nu tänkte jag "får jag inte stopp på det där måste han till veterinären…" Men det slutade blöda efter 5 minuter eller så, och sedan var det ju bara att hålla koll på såret så att det får läka fint. 

Tror personerna i TS exempel hade ringt veterinär redan innan de funnit katten 😂 Djur och människor ska alltid få den vård de behöver, men mycket kan man fixa själv!