Jag är inte det minsta insatt i avel. Jag bryr mig väldigt lite om utseende och utmärkelser. Som köpare vill jag veta att det är friska föräldrar med gott lynne. Jag skulle inte köpa raser som jag vet är avlade för att t ex ha extra platta ansikten eller skrynklor och liknande. Det tycker jag är sorgligt.

Det är väl nästan enklare att säga vad som inte är bra avel än vad som är bra avel.

Men jag ska försöka

Seriös avel enligt mig är när man har ett syfte med aveln som inte är

- att bara tjäna pengar

- att bara avla på utseende

-att avla på sjuka/missbildade djur eller djur med dåligt lynne.

- bara på två renrasiga djur utan tanke på saker som lynne el liknande

Djuren ska däremot vara

- Friska (dvs dom ska kunna andas, se och andra saker som extrem rasavel kan göra att djuren inte kan)

- Klara av alla delar av att få ungar på egen hand, från parning till digivning och "uppfostran", dvs tycker jag inte man ska para djur som inte klarar av parningen utan assistans, där man behöver kejsarsnitt eller där man behöver ge mjölkersättning till ungarna.

- välskötta (kan man inte ta hand om djur annars ska man inte skaffa små varianter av dom.

Så blandrasavel kan vara helt okej bara man inte avlar på sin kanin som har bettfel bara för att hon är sååå söt om ni förstår vad jag menar.

Seriöst avel enligt mig innebär bland annat..
(Det skiljer sig dock grovt mellan olika djurarter så kör lite överlag)

- Att man inte avlar till en mättad marknad
- Att föräldradjuren hälsotestas o inte går i avel vid hälsofel eller defekter.
- Att föräldradjuren ska ha någon form av stamtavla så att man kan kolla på leden efter sjukdomar, defekter, temperament m.m
- Att aveln är noggrant planerad, dokumenterad och har ett vettigt mål.
- Att alla lagar följs 

M.fl

#3 Så folk som har koll på föräldradjur och andra förfäder (sjukdomar m.m.) men inte avlar renrasigt/med stamtavla är oseriösa?

(ett exempel skulle kunna vara nån som fött upp flera generationer "under samma tak" av tex produktionskaniner och sen börjar sälja i generation 4 eller så (ej inavlat) är oseriösa? Det är ju större kolla än för kaniner med stamtavla för där tillåts "luckor" i stamtavlan.

#4 Skrev någon form av stamtavla, inte just stamtavla.

#5 Så det skulle vara seriös avel det i exemplet (jag frågar eftersom jag inte riktigt är hundra med vad du menar, många anser ju att avel med djur utan stamtavla alltid är oseriös tex)

#6 En stamtavla innebär ju en dokumenterad bakgrund bl.a & det är det jag vill ha, i någon slags papperform där det är ja, noggrant dokumenterat så man kan kolla på leden.
Sen själv skulle jag inte lita på stamtavlor som inte är godkända från någon större förening/klubb, men det beror ju helt på vilket djurslag det handlar om också.

#7 Ok så exemplet jag tog upp är inte ok om ägaren har ett bra minne och helt enkelt kan allt utan att skriva ner det?

Att det är kopplat till en större förening innebär ju inte att man har koll på alla i ledet, som sagt inom skaf (Sveriges kanin avels förbund eller så betyder det) så får man ha luckor i stamtavlan på både föräldradjurens sidor men som genbank för föreningen gotlandskanin (som är en mindre förening än skaf) får man inte ha luckor (+ vi har massa andra hårdare regler tex årsrapportering etc).

#8 Jag tänker mest på hund & katt, och då säger jag nej. Ett gott minne räcker inte.
Kaniner är mfl undantag för mig, men skulle gärna vilja ha information skriftligt.
Jag ser inte särskilt många jätteseriösa uppfödare inom skaf, så för mig kvittar det där.
Svårt att skriva om ALL avel, då det är sådan himla skillnad mellan djurslag, men hoppas du förstår en del hur jag tänker iaf.

Det ska finnas mål som syftar till fungerande och sund mentalitet i en frisk kropp. Målen ska ta hänsyn till miljön djuren kommer leva i och prestationskrav.

Det här med vinstintresse är intressant. Själva aveln på produktionsdjur verkar vara mycket mer noggrann än den på sällskapsdjur.

#9 Jag tänkte mer på all avel eftersom det finns ju betydligt mer seriös avel än bara för katter och hundar.

Men då vet jag, jag håller däremot inte alls med dig tex så är oftast de bästa jakthundar blandraser/hundar utan stamtavla, dom är ofta väldigt friska också.

#11 Då har vi helt enkelt olika erfarenheter av jakthundar b.la

#11 Det är en gammal myt att blandraser ska vara friskare än renras. jakthundar är oftast avlade på friska sunda individer som fungerar bra i skogen. Inte i utställningsringen. Tyvärr är der ofta därraserna formas. Domaren tycker si och så och då avlar man efter det så man får certen och utställnings championaten.Nu har det tack och lov blir lite bättre koll. Vi avlar på renrasiga jakthundar. Under alla dessa år vi hållit på, har vi aldrig fått någon avkomma som är sjuk. Ta i trä… Jag köpte in en som var avlad på exteriören men bra hundar bakåt. Där dök det upp ep…inget roligt alls. Inte den hunden men syskon. Så den blev såld helt öppet med att det fanns där. För börjar man ändra en ras, få bättre färger, ta bort andra färger få dom lite lägre och så vidar, då är man farligt ute. För allt man tar bort och ändrar, så får man alltid något negativt på köpet. Ep, dåligt bett med mera.

#13 Det är lite det jag menar (dvs att eftersom man inte går efter utseende går man på annat istället), sen så skjuter många deras blandrashundar om dom skulle bli sjuk = dom kan inte föra dåliga gener vidare (jag gissar att det är därför bruksdjur allmänt är friskare).

Seriös avel innefattar för mig bl.a. men kanske inte enbart:

• härstamningsdokumentation
• friska avelsdjur
• att hälsotester sker när lämpligt
• att undvika inavel
• att ta ansvar för de djur man föder upp
• att man föregår med gott exempel i sin djurhållning
• veterinärvård vid behov
• hälsoundersökning av veterinär innan försäljning
• preventiv veterinärvård (t.ex. vaccinationer)

#15 Jag håller nog med Silverstris lista (och många andra här). Friska djur med bra dokumentation bakåt (stamtavla på något sätt, "officiell" eller "inofficiell"), ha köpare till åtminstone en del av ungarna innan man ens parar föräldrarna, ha möjlighet att ta hand om de ungar som blir över, ha en buffert för oförutsedda utgifter och såna saker är väldigt viktigt.

Jag avlar i liten skala på tamråttor, och där känner jag att det är viktigt med både friska och trevliga men även standardmässiga föräldrar. Alltså tar jag inte en kull om det inte gynnar utseende, men aldrig till fördel för vare sig hälsa eller temperament. Just med tamråttor känner jag inte att "friska och trevliga djur man vill föra vidare" räcker utan jag tycker att man ska ha minst en anledning till. Relativt friska och trevliga råttor finns det nämligen alldeles för gott om och det är ju inte direkt ovanligt att folk tycker "min Mimmi är ju sååååå trevlig, hon måste få gå vidare!" med resultatet att det finns alldeles för mycket tamråttor som söker hem, både vuxna och ungar. Därför lägger jag till färg och teckning till mina "måsten" just när det kommer till råttuppfödning.

Utan att ha läst andra inlägg här:

För mig är seriös avel när man har ett avelsmål och ett syfte och har en bra djurhållning. Det kan vara tex, utställningsdjur med ett visst utseende, produktionsdjur med bättre avkastning eller sällskapsdjur med bra temperament. Oseriöst är när man bara parar hej vilt för att det är gulligt med ungar eller för att man i nostalgi vill ha avkommor efter sin älskling.

Sen var som är etiskt är en annan fråga…

Är ju lite från djur till djur.. jag vet de kraven som är bäst för kaniner men inte andra djur :P

#11 Det är en väldigt seglivad myt att blandraser skulle vara friskare.

"Fakta om blandraser

En trevlig och glad blandrasvalp kan vara billigare i inköp, men du kan inte vara säker på hur den kommer att se ut eller vilka egenskaper den får som vuxen hund.

Ingen känd hälsostatus

Blandraser hälsotestas inte i samma utsträckning som våra renrasiga hundar. Finns ingen känd hälsostatus kan vi bara döma hunden efter vad vi ser, och det finns ingen insikt om nedärvda sjukdomar och defekter. Blandraser är inte friskare än den renrasiga hunden."

http://www.folksam.se/forsakringar/djurforsakring/hundforsakring/skaffahund/1.88406/

När man skall försäkra sin blandras hamnar den precis i mitten premiemässigt, dvs det finns lika många renrasiga hundar som är sjukare o lika många som är friskare. Varje ras/premiegrupp skall bära sina egna kostnader, försäkringsbolag är inte välgörenhetsinrättningar.
Parar du en hanhund som själv är frisk, men där du inte vet hur HD/AD, patella o andra rasburna åkommor ser ut bakåt o i sidled på din hund så har du ingen som helst möjlighet att veta om dennes avkomma kommer att bli frisk. Samma gäller naturligtvis tikar.

Parar du en hund med HD/AD bakåt i leden med en annan hund som har patella bakåt i släkten så får du inte automatiskt en frisk hund, vilket många blandrasavlare o blandrasköpare tror.
Simsalabim, blandraser blir automatiskt friskare! Mao så finns det inga som helst objektiva fakta som stödjer det påståendet.

Om du blandar en Karelare med en JRT, vad tror du den kommer att bli bra på att jaga?

Vuxna injagade jakthundar med dokumenterade jaktmeriter säljs för väldigt höga priser.

Nuförtiden är det ovanligt att blandisar som blir sjuka skjuts, däremot förekommer det att de avlivas när de blir sjuka, speciellt om dom är oförsäkrade. Försäkringsbolagen tror att mörkertalet vad gäller oförsäkrade blandisar är väldigt stor. Nuförtiden så säljs/omplaceras odugliga/dåliga jakthundar som aktiva sällskapshundar, hur många som avlivas vet jag inte. Förr var det nog vanligare att man sköt odugliga jakthundar, kallades för jaktolycka o ägaren/jägaren kvitterade ut på hundens livförsäkring.

Det är lite svårt att hänga med o svara på dina inlägg i tråden eftersom det verkar som att det för dig finns ett likhetstecken mellan jakthundar o blandrashundar, har jag fel så ber jag om ursäkt.

Prestationsavel är en väldigt specifik form av avel där man avlar på prestation, t ex polarhundar till drag. Uppfödarna tar fram kullar för eget behov, eller ev kan någon annan inom samma sport få tillökning i sin egen tillväxtflock. Dessa uppfödare har nästan alltid betydligt bättre dokumenterad kontroll på sina avelsdjur långt bakåt i leden, bättre än SKK, o andra sidan lär man inte kunna köpa valp av dessa uppfödare om man inte sysslar med hundspann.

Finns en del andra exempel men inlägget är nog tillräckligt långt redan.

mvh

#19 Nja, en väl känd och vetenskapligt dokumenterad korsningseffekt skulle jag knappast kalla för myt.

#20

Du menar heterosiseffekten? Fördelarna är att första generationens avkomma efter 2 olika raser blir livskraftiga, växer fortare o blir större. Detta utnyttjas i bl a svinproduktion o broilers, men effekten uteblir om man fortsätter avla på avkomman så ger det inga fördelar.

Att blanda olika arter används inom agronomi för att få fram utsäde som ger bättre skördar t ex. Lite länkar:

https://www.google.se/search?title=Special%3AS%C3%B6k&profile=default&q=heterosis&fulltext=Search&searchengineselect=google&as_sitesearch=sv.wikipedia.org&gws_rd=ssl

https://www.google.se/search?q=hybrid+vigor&revid=358253279&sa=X&ei=93gwVJmtIontaOKBgtgI&ved=0CDUQ1QIoBg&biw=1525&bih=734&dpr=0.9

https://www.google.se/search?q=hybrid+vigor&revid=358253279&sa=X&ei=93gwVJmtIontaOKBgtgI&ved=0CDUQ1QIoBg&biw=1525&bih=734&dpr=0.9#q=inbreeding+depression

#21 Och första generation är inte blandras då eller? 

Och ja, det är heterosiseffekten jag menar, man använder sig av just den inom dragavel.

#22 Självklart blir första generationen blandras.

De som har koll på genetiken o avlar för prestation går inte att jämföra med b.y.b. som blandar hej vilt för att hundarna är söta eller att det är gulligt med valpar eller att inkomsten räcker till en semester i Thailand t ex.

#23 Effekten dyker inte upp enbart för att man avlar seriöst, den dyker upp hos BYB också. Och alltså så är blandraser friskare, det är däremot en myt bland SKK-troende att dom inte är det.

#24 Hur många BYB avlar 2 renrasiga hundar av olika ras med varandra? SKK är en organisation, inte en religion eller en sekt.

Det finns andra organisationer/klubbar som stambokför hundar som står utanför SKK/FCI som ISDS o JRT of GB t ex.

#25 Det behöver inte vara två renrasiga, just där har du fel. Hur många slädhundar tror du att det är som är renrasiga? De är i minoritet. Hela effekten går ut på att man märker en förbättring i avkomman gentemot föräldradjuren. För det krävs det ju egentligen bara att det är en renrasig/hyfsat homogen hund med i ekvationen. 

Det med renrasiga är att det är där man märker av effekten som störst, valparna blir så otroligt mycket bättre än föräldrarna. Tar man sedan och parar valparna så kommer deras avkomma vara hyfsat lika sina föräldrar, och för var generation (alltså som renrasaveln) försämras deras prestation då de blir mer och mer homogena. 

Att man idag fortsätter att avla för att ha homogena raser är för mig helt ofattbart då det är välkänt att genetisk variation är av yttersta vikt. 

Men jag ska själv svara på #0 och är lite fascinerad över att det bland alla stamtavlor och registreringar inte togs upp och det är kunskap. Det är nummer ett på min lista, tyvärr är det sällan man stöter på det hos uppfödare, ja om man inte räknar kunskapen om pälsfärger, för det är tydligen viktigare än grundläggande kunskap i genetik.

Hur ska du uppnå heterosiseffekten om du inte har populationer som är obesläktade med varandra? Den förutsätter ju just detta.

#27 Så alla blandraser är släkt med varandra?

#28

Nej, men man förväntar sig inte en heterosiseffekt (heterosis kommer från heterozygot) om man parar två obesläktade blandraser med varandra såvida inte respektive blandraser i sig inte är inavlade.