problemet är att ingen lyssnar på en om man går ut så. Det är bättre att försöka få ägaren att faktiskt fara till veterinären (hur det ska gå till) och att börja spara när man får in pengar för nästa gång.

Människor med olika diagnoser, eller för den delen barn och dementa, kan ha stor nytta av att ha djur, men det får inte gå ut över djuren. En trixig balansgång, men jag anser att djurvälfärden alltid måste komma först.

Man stöter ofta på detta "men jag har en diagnos, så ni får inte kritisera mig", "men jag är ett barn, så ni får inte kritisera mig", "men jag förstår inte bättre, så ni får inte kritisera mig". Och det finns alltid de som villigt håller med och säger att man gör fel som kritiserar djurhållningen när det är ett barn eller någon med diagnos som gör fel.

Personer som inte kan ta ansvar hela vägen för djur ska inte ha ansvaret för djur. Men vem ska då ta det? Det hjälper inte att skälla på en person som den i tråden, trots att den gör fel, för det stora felet har begåtts någon annan stans. Samtidigt finns det ingen annan som har ansvaret för djuret, eller ansvar för att stötta och hjälpa ägaren med helheten. Djur, speciellt små, billiga, kortlivade djur, är alldeles för lätta att skaffa och avskaffa, speciellt för föräldrar som låter barnen ha dem som leksaker.

Djurkörkort? Ett mörker av administration och stelbenthet. Men sunt förnuft hos fler människor skulle inte skada. Hos målsmän, samtalskontakter och stödpersoner mer flera.

#2 Jag har några funktionshinder och andra diagnoser men inte bestämmer nån annan över mig sånt har faktiskt inte folk som är samtalskontakter el stödpersoner med att göra (dom skulle heller inte ta på sig ett sånt ansvar).

Det är ju snarare hos den som säljer dom små djuren som ansvaret faktiskt ligger. Den enda gången jag sålt kaniner (dom var 2 syskon) så var jag övertydlig om att det var föräldrarna som hade ansvar och barnet fick tex inte komma och kolla på kaninerna innan jag pratat med en förälder.

Jag förstår att det blir svårare med funktionshinder (det syns tex inte på mig att jag har funktionshinder) men man frågar ju ändå frågor vilket kan få en att förstå om dom kan ta hand om djuren eller inte.

Sen är det väldigt många med funktionshinder som klarar av sina djur alldeles utmärkt.

Jag tror det är bättre att försöka hjälpa en person till en bättre djurhållning istället för att klaga, för klagande leder ofta till att folk blir defensiva och det hjälper inte alls djuren.

#3: Visst är det många med funktionshinder som klarar sina djur utmärkt - ursäkta otydligheten. Jag menar personer som av olika skäl inte kan tänka sig in i hur mycket som kan krävas för att ha djur. Som inte kan tänka sig in i att man kan behöva 5000 till ett veterinärbesök om 2 år, när man köper djuret för några hundralappar. Det är ofta barn - de längtar efter ett djur och föräldrarna köper ett, men sedan är det blir jobbigt så har barnet inga resurser och föräldrarna har inget intresse av att satsa de pengar som behövs. Då åker djuret i sopkorgen och ett nytt skaffas för några hundringar.

För vuxna med liknande svårigheter att planera långt framåt finns ingen tydlig ansvarig (inga föräldrar), men djuren kan råka lika illa ut. Att låta bli att påtala fel i det läget är inte heller rätt.

#4 jag säger inte att man inte ska påtala felen, men man kan göra det på olika sätt.

Tex kan man skuldbetynga personer om vad dom gjort (och därför nu inte kan göra nått åt det för det är redan gjort)

eller så kan man tipsa om hur personen i fråga bör göra istället.

Den första hjälper sällan djuret, den andra har större chans att hjälpa djuret (sen finns det fler sätt men det är det jag kommer på just nu)

Jag gick ut ganska neutralt med att fråga vad veterinären sagt, när då svaret kom att hon inte hade råd o tydligen inte haft på 4 månader, då var det synd om henne eftersom det var "speciella omständigheter", fler o fler bortförklaringar, toppat av att hon naturligtvis redan bestämt att gå till vet, inte nog med bokstavsdiagnoserna utan rena efterkonstruktioner/lögner då har jag inget tålamod kvar.

Tråden utvecklades sen till öppen jaktsäsong på mig, inte OK nån stans. Vi får väl se om de blir bortstädade från tråden.

#6 Jo visst gick du ut neutralt från början men efter en stund gick du igång och nästan "matade" på hur dålig ägare trådskaparen var… 

Men visst kan jag hålla med om att TS kanske inte borde ha djur just nu om hennes ekonomi är så pass krasslig att det knappt täcker foder och strö. För har man inte råd med det så har man ju knappast råd med eventuella veterinärkostnader. 

Men det som jag kan förstå att andra reagerade på mot dig är just av den anledningen att du fortsatte trycka på mot TS om vilken dålig djurägare hon var osv osv trots att man tydligt märkte att hon tog mycket illa upp… Och det jag personligen regerade och blev irriterad över är när du skriver "O sen fortsätter att "förklara" sitt beteende med ett par boksdavsdiagnoser." som att du menade att det är fel att ha en diagnos… (nu kanske inte det var vad du menade men det tolkades annorlunda). 

Jag har tex. ADHD, OCD, ångest och lider av depression och inte tar jag hand om mina djur sämre för det. Snarare bättre än många andra just av att min OCD gör mig väldigt väldigt noggrann. Och sedan vet jag inte hur jag skulle klara mig utan mina älskade djur just eftersom de "drar mig ur" det negativa väldigt ofta. Och som sagt, jag är nog den noggrannaste i min bekantskapskrets när det kommer till att ta hand om djur trots mina diagnoser. 

Så du får nog vara lite "försiktig" med hur du uttrycker dig om diagnoser hit och dit eftersom det finns en hel del människor här på forumet som väldigt lätt kan ta illa upp.

Du är nog mer än hälsosamt ömfotad om du uppfattade det så, det jag har problem med är när folk gömmer sig bakom sina diagnoser o använder dem som ursäkt för att slippa ta ansvar.

Ditt inlägg om dina diagnoser o djurskötsel förstår jag inte varför du tar upp, har jag någonstans andats att man inte kan ta bra hand om djur om man har diagnoser av olika slag?

Diagnoser är i.gen bortförklaring! Jag är gravt hypermobil, har sömnproblem, stöndigt trött och har ont, OCD, ångest, depressioner och annat. Mina djur är pedantskötta, bortskämda.och klart finns det rejäl buffert om något skulle hända.

Men vad har det med något att göra?

Läs den länkande tråden så ser du hur TS använder sina diagnoser som försvar för varför hon inte kan ta hand om sin råtta.

#10 Det har jag gjort. Att inte skylla misskötsel på diagnoser handlar väl.denna tråd om.

#8 Nej jag är inte ömfotad över huvud taget. Jag har empati och kan väldigt lätt sätta mig in i folks situationer och därför tog jag illa upp för TS skull i det här fallet. Jag tycker inte att hon skyllde på sina diagnoser alls. Jag tror dessutom att hon trodde att såret kulle "ge med sig" och väntade ett tag och väntade lite till och lite till osv. och insåg tillslut själv att det inte skulle funka och bad bara om ett råd. Hon gjorde ändå sitt bästa och ville veta om det fanns någon huskur som kunde hjälpa råttan innan hon skulle till veterinären så fort hon kunde nästa vecka. 

Jag tog upp mina diagnoser för att "visa" att trots att man mår himla dåligt och har diagnoser så kan man sköta sina djur väldans bra iallafall. Just eftersom att du tryckte på om att TS skyllde på sina diagnoser. Sen skriver du "och inte nog med diagnoserna" som att det skulle betyda att man är dum i huvudet för att man har en diagnos. Det är sättet du säger det på, jag bryr mig dock inte eftersom jag är mycket trygg i mig själv och mina diagnoser. Men det finns många som kan ta illa upp av dina uttal. 

Visst kan jag också tycka att man inte ska skylla på diagnoser, men jag vet hur det känns att må så dåligt att man inte vill kliva ur sängen på hela dagen, eller egentligen inte orkar gå ut med hunden eller ställa sig och fixa mat åt alla 14 djuren. Men jag gör det för att jag vet att de är beroende av mig så just då spelar det ingen roll hur jag känner mig, sakerna måsteju göras iallafall eftersom djuren inte kan gå ut med sig själva i koppel eller göra egen mat. 

Nu menar inte jag att jag känner så varje dag och jag älskar verkligen mina djur över allt annat, men jag vill att du skall få någon slags bild över att hon kanske inte menade något ont alls, men att det blev så himla fel och hon ville förklara att det finns några diagnoser som kan ställa till det. Sedan har alla olika mycket av sina diagnoser så hennes kanske inte klaffar med varandra medans mina gör det och att det är därför jag grejar det så bra. 

Det är nog snarare du som är ohälsosamt ömfotad som är tvungen att ta upp diskussionen på en annan sajt för att på något sätt söka "tröst" och stöd…

#12 Mycket bra skrivet! Håller med helt.

Vallhund - enligt mig så har du ofta bra åsikter, men lägger fram dem väldigt hårt. Även om du kanske inte alltid menar det så låter det fördömande. Man behöver inte vara särskilt känslig för att känna sig påhoppad. Kanske värt att tänka på? Man kan säga en sak på väldigt många olika sätt.

#13 Tack för ett tänkvärt inlägg.

#12 Hade jag behövt stöd o tröst hade jag knappast skrivit ett inlägg som alla kan läsa o kommentera.

Kan man inte ta hand om djur, oavsett om det beror på ekonomi, diagnoser, sunt förnuft eller annat, ska man inte ha djur. Punkt. Det är ingen mänsklig rättighet att ha husdjur.

Jag tycker att folk ska sluta känna sig påhoppade av att vissa säger RAKT vad de tycker och hur regelverket faktiskt ser ut. Ställer man en fråga och får ett bra svar på den måste man acceptera det, även om man kanske inte får just det svar man vill ha.

Jag tycker vallhunds svar är självklara i sammanhanget.

Har man djur så har man förpliktelser oavsett hur man mår. Djur kostar, därför måste man se till att pengar finns om veterinär behöver uppsökas. Det finns ingen ursäkt som duger om djuret inte får den vård som behövs, när den behövs.

#16 Faktiskt så kan man ha skaffat djur med bra ekonomi och man tex hamnat hos soc så man måste leva upp sparpengarna till veterinär.

Soc tillåter inga sparade pengar utan det ska användas upp innan man får pengar av dom och har man otur kan omplacering av djur ta tid

Ett tips, spara pengar till ditt djur men lägg dom i madrassen. 😉 Det är en trygghet om något oförutsett händer.

#18 det skulle innebära att man skulle vara tvungen att ljuga (det är straffbart när det gäller sånt) då man ansöker om soc bidrag. Även saker som inte är på papper frågar dom om.

#15: Problemet är ju att det inte finns några lagstadgade regler för när och hur man får skaffa djur och inga "skyddsnät" som kan hjälpa till när man hamnar i klistret - för det kan alla göra, som tlover påpekar. I synnerhet små djur (kaniner, marsvin, hamstrar, råttor, möss …) betraktas av många knappt som levande och slängs ut, spolas ned eller "råkar" svälta ihjäl när den person som "äger" dem hamnar i problem och sviks av dem som borde ha tagit ansvaret, som föräldrar eller förmyndare.

Jag anser verkligen inte att det är orimligt att anhöriga, stödpersoner, samtalskontakter, terapeuter, gode män och liknande gör en insats för att påminna sina klienter (eller vad det kallas) om vikten av att ha en bra försäkring och/eller pengar undansatta för djurens behov.

Att påpeka vad som gäller för den om inte sköter sina djur anser jag självklart. Att skälla och hota är inte konstruktivt, men man kan inte låta bli att påpeka saken för att mottagaren känner sig kränkt eller hotad om man säger att det ingår i djurägarens skyldigheter att ta ett sjukt eller skadat djur till veterinär och att det är ett brott att inte göra det. Vilka andra tips om bättre djurhållning kan man ge i det läget? Det enda som kan bli bättre är ju att veterinär rådfrågas snarast.

#20 man kallas "Brukare"

Tråden låstes den 15/5 för moderering, trots det ligger inlägg kvar som kan klassificeras som personangrepp mot mig, undras vad som är vikarierande Sajtvärd?

Har de egna regler därinne som godkänner personangrepp?

Men "Vallhund"…Du hugger direkt och det finns ju aldrig någon empati i dina inlägg. Jag var inne och läste tråden och tyckte innerligt synd om TS, ärligt talat. Du och jag har haft våra duster så till den milda grad att jag för länge sedan förbjöd dej att kommentera mina trådar. Du har en jätte stor kunskap om djur och natur och jag tycker det är jätte bra att du delar med dej av den. Men du hugger som sagt direkt och den du då diskuterar med faller pladask i backen. Vi är olika och jag är helt övertygad om att vi alla har en form av bokstäver i olika grader och kombinationer…tack och lov ska jag även tillägga. Då ser vi även saker och ting på olika vis vilket jag tycker är bra.. Du är en jättetrevlig person, men kanske du skulle tagga ner pyttelite…. ;o}

Objektiva och raka kommentarer tycker jag är bra.

#23 Så olika man läser inlägg. Jag tycker det var TS som högg direkt mot Vallis.

#23 Varför skulle där finnas empati, egentligen? Fel är fel och det blir inte rätt för att det är synd om den som gör fel. Däremot bör saklighet vara ett krav.

#26 Nja, man kan ju till exempel vara lite snäll, ge tips, råd och stöd. Det kommer man långt med. Får man skarpa korta svar kan det tolkas som det låter😎

27: Det är just det jag inte förstår - man får inte vara saklig, för då är det synd om den man "talar" till.

I stället för att säga "Kontakta veterinär, det är din skyldighet!" så ska man säga "Åh vad fint att du bryr dig om ditt djur så mycket att du har fipplat hemma i flera månader! Men en annan gång kanske du ska fundera på om du inte borde ha en liten peng undansatt ifall du kanske skulle kunna tänka dig att kontakta veterinär eller så." Det är visserligen bra på sitt sätt, men det hjälper knappast det första djuret.

#28 Du förstår säkert hur jag menar, så jag tänker inte förklara mej.

Men en vänlig ton är ibland det man bäst behöver. Så svårt kan det väl inte vara😎

Ett litet "Lycka till och hoppas det ordnar sej för er" kanske man kunde skriva lite oftare till exempel😉

#30 Jag antar att det är ett PM du visar upp. Det tycker jag inte är helt okej, då det är privat kommunikation er emellan.

#0 Och vad vill du få fram från oss?

Visst är diagnoser och ekonomi inte en ursäkt, men lite finkänslighet har aldrig skadat :)