Jag kan inte äta det som jag sätt vid liv. Det känns fel så jag skulle inte äta djuret.

Jag äter det utan tvekan, det är värre med det kött som kommer från djur där jag inte vet hur de haft det.

Jag fick tex ett paket med kycklinglår för ett tag sedan där mer än hälften hade frakturer. Stackars djur.

Jag har slaktat och jag tycker det är obehagligt, men jag vet att jag skulle klara det om jag var tvungen och att jag skulle kunna vänja mig vid att ha det som jobb. För mig är det en självklarhet att jag måste förstå och kunna hantera det faktum att kött är varelser som en gång var levande, annars är det dags att bli vegetarian (inte för att det är speciellt djurvänligt).

Däremot vill jag att djur ska ha det så bra som möjligt och jag har en del dåligt samvete för att jag inte alltid gör så mycket som jag borde för att bara stöda god djurindustri.

Jag resonerar inte som #1. Om jag inte kan äta ett djur jag sett vid liv, så kan jag inte äta något annat djur heller. Det skulle kännas falskt - individerna blir ju inte mer eller mindre ätbara eller räddningsvärda för att jag har sett dem.

EDIT: Det jag tycker är obehagligt med att slakta är alltså att jag är rädd att inte göra det korrekt, utan orsaka onödigt lidande.

Jag har inga problem med att slakta själv men jag väljer ändå att skicka mina djur till slakteri för där har dom veterinär och rätt hygieniska förhållanden för slakt.

Jag har valt ett litet slakteri med god djurhållning och som ligger nära för att slakt mina djur, jag har slakttid den 3 december.

Allt kött tas på återtag och i år säljer jag bara en köttlåda dom andra behåller jag själv, jag kör endast fem lamm till slakt i år.

Vi kör själva för att veta att att går rätt till, hela kedjan från lamm till frysbox är viktig för vår familj.  

(och ja jag har varit med och slaktat och vet hur man gör för att inte djuret ska märka något)

Jag tycker att det är obehagligt med slakt precis innan djuret är bedövat och dödandet är klart. Efter det är det bara en kropp och jag äter dem sedan med gott samvete. Köper jag kött så är det tvärt om, jag slipper obehaget men samvetet gnager då jag vet hur industrin ser ut.

har inga problem med slakten.

Min man äter kött och har slaktat och ätit några av våra kaniner, jag är vegetarian och hjälper till från avblodning och framåt och ska lära mig att avliva själv.

Jag tycker det är viktigt att man vet var köttet kommer ifrån och att det har haft det bra då det levde.

Jag tycker också att ska man äta kött så ska man kunna se på det åtminstånde för det är liv man tar om man äter kött.

Faktiskt så är slakt och styckning (förutom avlivningen) inte jobbigt att se på för mig (när väl djuret är dött vill jag att man ska respektera det och försöka använda allt på det inte slänga hälften för att man inte tycker om det), ni kanske kan gissa att jag vill vara organdonator då jag inte lever längre.

Däremot behöver inte själva dödandet vara lätt, eller rättare sagt det ska det inte vara och det tycker min man med därför vill han inte skicka iväg djur på slakteri (sen är närmaste slakteri minst 10 mil bort tror jag).

Inga problem med slakt, inte heller nödslakt eller avlivning av husdjur o dyl.

Jag kan inte döda djur själv.

Jag drömmer om att en dag vara självförsörjande vad gäller kött, jag hoppas att jag kan vänja mig vid att slakta t.ex. höns och kaniner själv, även om det säkert kommer vara en utmaning. Om vi äter kött hemma (händer ca en gång i veckan) är det ekologiskt, enbart, men det skulle kännas mycket bättre om vi kunde veta exakt hur djuren haft det hela vägen fram till slutet.

Vi har inte hunnit slakta och äta våra egna djur än. Men det blir dags nu här till vintern. Vi resonerar som så att om vi inte klarar att slakta och äta vårt eget kött så slutar vi äta kött. För det som kommer från vår gård är ju för oss det bästa och finaste köttet. Sen om det blir vi som slaktar eller om vi tar in hjälp är inte helt klart än. Men principen är så som jag skrev.

hur går en slakt till?

#12 normalt så lägger man bulten mot pannan på djuret och skjuter av, djuret seglar ner bedövad (troligen hjärndöd) sen efter så kort tid som möjligt skär man av halspulsådern (medan hjärtat fortfarande slår och tömmer djuret på blod…efter det så är djuret definitivt dött och man drar av skinnet och påbörjar styckningen

Det går fort om man vet hur man ska göra det och då märker inte djuret något alls

ja så länge man VET att djuren inte får ont så är det ok men hur vet man det säkert då?

#14 har du varit medvetslös någon gång, typ hjärnskakning, det är det som händer med bulten djuret bara försvinner.

Det bästa om du är osäker är att du någon gång försöker var med vid avlivning/slakt  (men då med någon som vet och kan)

15# varit nedsövd om det räknas? jag var med en gång när dom sköt en ridhäst som var min favorit, jag var 10 år, fick stå och hålla honom medans dom sköt honom det var verkligen hemskt:( Men dom sa att hästen inte kände någonting, men det var inte det som jag oroade mig för utan sekunderna innan dom skjuter av, hans rädda blick att han anade att något var fel som gjorde/gör mig ledsen.

#16 det är fel utfört, vid slakt ska inte djuret ana något….det blir faktiskt godast kött då.

hur sköt dom honom? Hur kunde han veta att bulten skulle ta hans liv?

17# jag var tio år minns inte detaljerat, men vi stod ute och jag höll i honom och dom sköt honom mot pannan rakt fram, dom höll den mot hans panna och tryckte av, lät högt som fan minns jag. Djur har ju känslor och klart dom känner på sig om någonting känns fel eller annorlunda, sen kanske inte att dom skall dö men att något inte känns tryggt.

#18 det kan hända att hästen kände av att du var ledsen/orolig sånt är nämligen väldigt vanligt tycker jag (att dom kan känna sig in på husse/mattes känslor).

Jag menar inte att det var ditt fel utan att dom som avlivade behöver inte ha gjort fel för det.

19# va gjorde dom för fel? hur skulle de gått till då? för dom sköt/avlivade alla ridskolehästar på samma sätt i flera år och gör säkerligen fortfarande…

#20 det är det jag menade, dom kanske inte gjorde fel även om det…. blev fel. Djuren ska inte veta vad som händer men djur är ju också bra på att känna in sinnesstämmningen så om husse/matte är med och är ledsen kan djuren blir oroliga för just det. Det är inte så mycket man kan göra åt däremot. Vi har haft ett djur som visste var det begav sig, en sjuk tupp, men han verkade bara tacksam (det var svårt för min man för han var vår alldra första tupp)

#18 det fel dom gjorde var att låta en så ung och oerfaren hålla hästen

du gjorde intet fel men förstagången man är med vid avlivning ska man bara stå på avstånd och se på.

troligen uppfattade inte hästen något utan det du mins är din rädsla och skräck…..man kan förvrida minnen när man för ung och oerfaren får ta ett för stort ansvar

 Vi jagar och ser då till att djuret dör på fläcken. Jag själv kan inte avliva något djur. Men jag är med och flår, styckar och allt det andra. Vi äter inget annat kött utan bara det vi själva hämtar ur skogen.

#16 Mycket oproffesionellt att låta en liten 10 årig tös vara med när sin favorithäst avlivas. Det gör ont i hela mej när jag läser det du skrivit. En sån upplevelse hänger med hela livet. Stackars dej.

23# ja jag blir väldigt ledsen när jag tänker på det. Därför jag inte har så bra erfarenhet av det:(

När jag och min lillasyster var små fans det grisar vid stallet. Vi brukade mata och leka med grisarna hela sommaren och sen slaktades dom på garden till jul. Vi fick en halv gris och både jag och min syster åt med extra got samvete eftersom vi visste att vi sett till att grisarna haft det extra bra.

#23 Jag var i samma ålder när min egna ponny avlivades och jag var med. När själva bulten skulle skjutas fick jag ta ett par steg bak så jag inte var i vägen, men jag var med honom när han dog. Många tyckte att min mamma var tokig som lät mig, men jag hade haft väldigt svårt att komma över om jag inte fått vara med när min bästa vän skulle dö. Jag var med honom ända till slutet och övergav honom aldrig, det gav mig ro i själen redan när jag tog farväl av kroppen.

Vet inte riktigt vad jag ska svara men det beror ju på om man har sätt det vid liv och hur det dött, gör nuförtiden går väl slacktnings processen fort?

Jag hade inte i nuläget klarat av att slakta ett djur själv då jag blir väldigt känslomässigt bunden till djur och det hör inte till min vardag att slakta djur. Men som med allt så vänjer och anpassar man sig så absolut, om jag började slakta egenproducerade köttdjur så skulle jag väl vänja mig och självklart äta det med gott samvete. 🙂

Om jag hade tid, plats och möjlighet skulle jag absolut ha tamboskap. Jag skulle även slakta och äta djuren det skulle kännas mycket bättre än att fara och köpa en fläskfilé på Ica. Då vet jag hur djuren levt och att de haft ett bra liv.

Det är ju bra på ett sätt att slakta själv, då vet man ju att djuret haft det bra. Funderar på att bli vegetarian. Tycker så synd om alla djuren:(

Även om jag inte har sådana djur själv.

Inga problem.. Har redan slaktat djur jag fött upp och sen ätit de…

Jag äter kött, men jag hade aldrig klarat av att slakta ett djur. Jag är ytterst tveksam till mitt köttätande, och ju mer tiden går desto mer kluven blir jag. Jag mår riktigt jävla dåligt när jag tänker på alla donkenburgare jag slängt i mig genom åren, och alla falukorvar o gud vet vad.. Usch. Jag är iallafall på god väg att äta mycket mindre kött än vad jag gjort innan, och jag köper alltid ekologiskt om möjligheten finns. Men jag vet inte vad ekologiskt egentligen säger om djurhållningen? Någon som vet?

#31 http://www.krav.se/sa-har-produceras-ekologiskt-griskott

#31 Ekologiska djur har rätten att gå ut. Så ja, det är en vinst. 

Jag har skrivit en artikel om ämnet: http://etiskdjurhallning.ifokus.se/articles/513f36d1d3b4fd37d0007c70-gardslaktat-narproducerat-ekologiskt-naturbete?articles-2

Skulle hellre stycka och va med runt slakt om jag fick veta på hur djuren avlivades, sköttes innan slakt osv. Nu har man vant sig mer och mer med stycka kött osv efter hundarna börjat barfas. Jag gillar inte att ens ge dom mat jag är osäker på vad det innehåller. vem vet om alla torrfodersäckar innehåller det som står på påsen och att det inte smugits in något annat. 
Ser inge fel med att äta kött, men tycker man bör tänka sig lite för på vad för kött man konsumerar. 

Finns en baksida på allt. Även hos icke köttätare. Äter man inte kött för att man tycker synd om djuren t.ex. Så är det ytterst få som verkar kolla på var deras vegan produkter är tillverkade och vad som skedde under tillverkning. Märkt att inte många vet om att t.ex soja skövlar stora skogar för att tillverkas i vad jag tror var brasilien. Och iom det så är flera arter på utrotningslistan som tar stor skada när deras hem skövlas. 
Eller andra natur delar som jämnas med marken, skövlas och förstörs för att göras om till åkrar och odlingar. Driver djur på flykt och så fort de kommer för nära människor kommer de skjutas, dö av svält, dö i trafiken mm. 
Personligen tycker jag det är enklare se ett djur slaktas/styckas på ett humant sätt än att se på effekterna efter behovet av ny mark för odlingar.

#34 95% (ungefär +/- 5% förutom uppåt då) av all soja som produceras i världen går till djurfoder = blandkostarna har det mest av det på sitt samvete, särskilt eftersom det tar 10 kg sojaprotein för att bygga upp 1 kg "koprotein" (ungefär) så alltså så äter blandkostare betydligt mer soja.

Sen så kan man oftast köpa soja som är garanterat inte från rengskogsskövlad mar, särskild då det är den billiga sojan (dvs djurfodersojan) som odlas på såna områden.

Sen så finns det inget krav på att äta soja bara för att man är vegan/vegetarian.

Så jag ser mig inte alls som nån stor skogsskövlare, eftersom jag inte är det.

#35: Fast soja är inte ett djurfoder, det är en industrikemikalie. Det är bara att hålla sig till gräsbeteskött, så slipper man det problemet.

#36 fast hur många blandkostare köper grönbeteskött (och det är ju inte en industrikemikalie, det odlas ju, till och med jag har ju frön till sojabönor)

jag kollade förresten var mina sojabönor kommer ifrån och det var Canada, har dom mycket regnskog som skövlas där? (obs det senare är ett skämt)

#37: Ja, det odlas och det har odlats länge. Det nya är att man behandlar det med kemikalier för att få bort det starka gifterna och sedan kallar det för mat. För inte länge sedan användes det för framställning av lim och färg, inte som livsmedel.

Det är för övrigt ganska många industrikemikalier som odlas - en vanlig, förutom sojabönan, är lin.

Även i Kanada finns massor med urskog som skövlas, även om det inte är regnskog. Och även i Kanada bidrar ettårsgrödor till utarmningen av jorden.

#38 och det har odlats till mat länge i kina tex, tofu (gjord på sojabönor) har använts i minst 3000 år.

alla baljväxter behandlas innan man äter dom genom blötläggning och kokning eller bara kokning och det bryter ner de naturliga gifterna som finns i soja (naturliga gifter finns i många växter då växterna inte vill bli uppätna).

Faktiskt jag skrev ut att det var ett skämt då jag vet att det avverkas skog i kanade också även om den inte är regnskog.

Men hursomhaver äter jag betydligt mindre soja än gemene man (dvs normalt folk som är blandkostare då väldigt få endaste äter grönbeteskött) så jag oroar mig inte (jag äter inte ens ett ½ kilo i månaden trots att jag är en vegetarian som äter soja och "inte vet" var det kommer ifrån)

och helt utan ettårsgrödor skulle världen svälta så det finns positiva saker med det också.

det finns säkert lika många medvetna köttätare som det finns medvetna ickeköttätare när det gäller miljön.

Tyvärr är det inte alltid så lätt att se vad man äter ur miljösynpunkt när man köper sin mat.

Jag är i alla fall medveten om att det lammkött som ligger i min frys är en vinst för miljön, en trippelvinst, djuren betar och vårdar ett gammalt landskap, djuren äter här producerat och är här producerat och ingår i ett avelsarbete för att bevara en gammal rast.

Det är faktiskt rätt konstigt att när jag äter mina utrotningshotade djur så bidrar jag till ett miljö och bevarande arbete men så är det.

Det finns säkert dom ickeköttätare som också vet varifrån deras mat kommer men många köper säkert bara det enkla och billigaste

#40 Men det finns väldigt många blandkostare som också köper det billigaste och skiter i miljön.

Jag har aldrig sagt att det inte finns veganer och vegetarianer som är miljövidriga, milt sagt. Men att säga att veganer/vegetarianer skövlar mer skog i Brasilien än vad blandkostare gör (i snitt) är bara fel.

#41 vad vi äter spelar inte så stor roll för miljön bara vi tänker på va vi äter och matens miljöpåverkan 

Mitt egna kött ger bara + till moderjord och jag vet att så inte är fallet för alla köttätare och inte heller gör icke kötträtter…..man måste hur som göra medvetna val 

sen är jag blandkostare och genom det måste jag också välja grönsaker men slipper jaga proteinrika 50% av de grönsaker vi äter i familjen odlar vi själva på gården i skiten från våra djur 😉

Växt upp på landet och lärde mig sedan barns ben att det är så mycket bättre att föda upp egna djur eller köpa en från grannbonde då man vet att djuret fått gå under öppen himmel och ätit riktig mat från stunden den slutade dia. Att äta kött från ett djur som inte levt ett liv i stress kan jag göra med gott samvete. Lika där med ägg och mjölk. Om vi köper i butik så är det iaf minsta vi gjort varit att kolla så att det kommer från Sverige…köpa ägg från belgien eller vad som? Nej den transporten sponsrar vi inte gärna. Och att ha varit med i drevet på älgjakt har jag varit sedan pappa visste jag skulle klara gå de milen. Och har även ställt upp vissa år själv utan familjen bara för att jag vet att köttet kommer från egen skog och mark och det då är ett bra sätt att fylla frysen på. Blod har jag vuxit upp med och i samband med slakten som alla i jaktlaget ställer upp i och hjälper till på så fick man som liten även lära sig hur ett djur funkar på insidan. Visst ibland blev man svimfärdig som liten men det har ändå alltid känts skönt att veta allt gick rätt till och att djuret dött snabbt och alla delar tas till rätta. Skinnet/pälsen tas reda på benen kokar oftast de äldre i jaktlagen buljong på och slammserna får hundarna. Även tunga och hjärta vill en del av de äldre ha då de tillagas. Själv har jag aldrig ätit tunga eller hjärta men bra att inget går till spillo. De som inte anses dugligt grävs ner i dyngstacken och sprider åkrarna på vårkanten.

#1  "Jag kan inte äta det som jag sätt vid liv. Det känns fel så jag skulle inte äta djuret."

nehe då bättre är det att blunda o äta djur som slaktats på ett mycket värre sätt?

Jag skulle MYCKET HELLRE äta ett djur min bonde, min granne, jag själv har slaktat än att köpa ifrån butiken. Där jag VET att djuret haft det bra, men det kanske bara är jag.

Ja absolut, det skulle jag.

Absolut! Min dröm är att ha en liten gård med olika djur jag kan få kött/ägg/mjölk från.

kanske lite gammal tråd, men ändå relevant

älskar kött, och har både sett & aktivt deltagit i slakt, både för konsumtion och nödslakt

(ett får på förra jobbet hade brutit båda frambenen och ingen av de som var med visste hur man använde bultpistol) 

så jag antar att jag förtjänat mitt "köttätarkörkort"

och jag skulle mer än gärna vilja ha ett gäng kaniner som jag kunde ha till slakt, och på så sätt få lite egenproducerat kött ist för den billiga skit man ofta annars köper i affären

Jag är en väldigt blödig människa och det skulle ta många deltagningar på slakt innan jag skulle våga/klara göra det själv. Men då djuret väl är dött skulle jag inte ha några problem att stycka djuret, varit med på styckningar på älgar pappa kom hem med så då djuret väl är dött har jag inga problem. Men fasen mellan levande och död är svårare.

Jag skulle inte kunna slakta själv, därför äter jag inte kött.