🤮

undra hur länge fram bena kommer o hålla, o när dom havererar ska ägara då lägga ut en film på den glada boxern utan ben 🤮

#1: +1.

Vidrigt.

Jag tycker inte detta är vidrigt eller något sådant. Om hunden hade fått leva med kronisk smärta skulle jag hålla med. Men så länge hunden kan leva utan smärta och med livslust så känner jag bara glädje.
Då finns det andra hundar som jag känner lever ett vidrigare liv av precis samma grunder som denna glada valp fått fortsätta kämpa. En ägare som inte vill släppa taget.

Jag ser alltid sånt här objektivt. Alla situationer är olika och man måste se till hundens livskvalitet och inte skadans omfattning.

Ja, självklart, om/när hundens framben/skuldror ryker med så ska hunden få somna in. Men tills dess kan den väl få njuta som vilken annan hund.

För att inte tala om hur vad ryggrad och tarmpaket utsätts för.

#4: Jag anser inte att man ska köra djur till funktionshaveri bara för att man själv vill ha en leksak. Om en häst är lite halt på volt kan man rida den länge än innan den blir så halt att man känner det från sadeln på raka spår. Det gör det inte rätt att rida den.

#5 Ingen ska rida på denna boxer, och jag tvivlar på att hunden kommer användas på tävlingsbanan. Så jag förstår inte din poäng.
Som jag dessutom skrev, har hunden ont bör den avlivas. Men en glad hund som inte visar tecken på smärta eller obehag anser jag ska få prova lyckan. Hunden kan mycket väl leva i flera år i denna kondition innan den försämras, så varför beröva hunden dessa år?

#6: Förstår du inte att djuret rör sig och därmed utsätts för påfrestningar som inte skulle ha förekommit om det hade haft en komplett kropp? Förstår du inte att bedömningen av hur mycket ett djur lider är beroende av vilka kontroller man gör? Förstår du inte att ett djur måste uppleva stark och kontinuerlig smärta innan det syns i vardagen? Eller vad är det du inte förstår?

"så varför beröva hunden dessa år?" Varför inte vända på det och fråga: "Varför utsätta hunden för dessa år, tills vi med våra trubbiga medel får icke längre avvisbara bevis för att det lider tillräckligt mycket för att vi ska avstå vår leksak? Varför i inte, i sant djurvänlig anda, avstå från ens möjligheten att den lider?"

#7 Jag förstår allt. Men jag håller inte med. Vi har helt enkelt olika definitioner på "visar smärta". Som sagt, en hund som HAR ont och obehag ska inte behöva leva, detsamma gäller en hund vars livskvalitet har försämrats. Just i detta fallet så anser jag inte att vi kan se tillräckligt mycket av hunden för att kunna avgöra något annat än att det är en glad och lycklig hund som gör precis det den vill, springer och leker och lever loppan.
Sen att den kan ha smärtor tvivlar jag inte på, men det kan vi bara spekulera om.

Jag är verkligen inte den som förespråkar att hålla kvar ett djur för egen skull. Har själv tagit det svåra beslutet att avliva min hund när han började visa tecken på ålderskrämpor. Jag ville inte att han skulle vara tvungen att förfalla bara för att få något år till med honom. Han skulle få somna in som sitt rätta jag.

Men återigen, I just detta fallet anser jag inte att vi kan kalla detta vidrigt och diverse andra negativa saker för vi vet inget om hunden. Vi har inte varit med på undersökningar. Allt vi ser är en glad hund som springer runt med vina vänner, men hunden är deformerad. Och? Vi vet INGET om den fysilogiska delen bakom den glada hunden. Jag säger inte emot att den kan ha smärtor och påfrestningar av bristen på bakben ger den krämpor och vidare skador. MEN VI VET INTE, så jag tycker inte att man kan spekulera. Vi vet dessutom inte vad ägarna gör för att lätta på påfrestningarna.
Hade man kunnat få ta del av röntgen och undersökningar skulle jag nog också anse att hunden inte bör få fortsätta sådär. Men återigen, Vi vet inte.

Är det er egna hund som råkat ut för detta är det självklart upp till er och er veterinär hur ni ska göra, ingen annan obehörig har någon rättighet att lägga sig i. Så varför ska vi lägga oss i och yttra våra åsikter?

Med tanke på hur hunddjuret är byggt och är menat att fungera så vill jag kraftigt påstå att denna hund kommer inte vara lycklig länge. Så som ryggraden kröks redan nu så kan jag med rätt stor säkerhet förutspå att den kommer få enorma ryggsmärtor väldigt snabbt. Och allt eftersom valpen växer kommer den bli tyngre vilket blir ännu större påfrestning på lederna fram och på ryggraden.

#8: "… anser jag inte att vi kan se tillräckligt mycket av hunden för att kunna avgöra något annat än att det är en glad och lycklig hund …". Och jag anser att vi inte har sett tillräckligt mycket av hunden för att kunna avgöra att den är en glad och lycklig hund utan smärta, och då är det vårt ansvar som människor att då hellre fria än fälla och låta hunden slippa leva så.

"Jag säger inte emot att den kan ha smärtor och påfrestningar av bristen på bakben ger den krämpor och vidare skador. MEN VI VET INTE, så jag tycker inte att man kan spekulera." Jag anser att eftersom vi inte vet måste vi hellre fria än fälla och låta hunden slippa leva så.

"… ingen annan obehörig har någon rättighet att lägga sig i. Så varför ska vi lägga oss i och yttra våra åsikter?" Av samma anledning som vi inte utan kommentar bör vända oss bort från annan misshandel och ge den vårt tysta medgivande genom att inte kritisera.

#10 Så att fria är att anta det värsta och anse att man ska avliva hunden? Håller inte med i det resonemanget. Att fria är att låta ägaren och de veterinärer som har kontakt med hunden bestämma utan attacker från oss "oinvigda"

Man kan kritisera utan att anta det värsta. Jag skulle aldrig vända mig bort om jag såg någon misshandla en annan varelse. Men i just denna specifika fråga ser jag ingen misshandel.. Jag ser endast ett försök till att rädda hunden. Tills man ser något annat, tex. att hunden skadas mer och inte har någon livskvalitet kvar och ägaren fortfarande låter hunden leva med plågorna, bör man inte anse det värsta om ägaren. Man kan komma med milda åsikter tills dess, men att kalla detta vidrigt och andra hemskheter är over the top.

Om man ska överdriva känns det som att man med er logik ska avliva alla djur som skadar sig, för man vet ju inte om skadan kommer läka. Så avliva hunden om den haltar.
Ja, detta var överdrivet, men er logik ger mig denna bild. Därför säger jag emot och kommer med argumentet att låta hunden leva TILLS de kan se att detta inte är hållbart och då börja kritisera valet att låta hunden leva.

Precis som man skulle göra med en annan skadad hund. Ge den vård tills den är frisk, men blir den inte frisk eller kommer få leva med smärta så SKA man överväga avlivning. Jag säger samma sak här. Ge hunden vården den behöver tills man märker att hunden inte klarar av detta tillstånd.

Jag tycker heller inte om det här. Jag tänker att när man ser en nyfödd valp med den här rätt extrema formen av felväxt, hur tänker man då? Tänker man att -"den här såg märklig ut, den föder jag upp och ser hur den kommer att funka"? 

Jag menar att även om valpen ser glad ut nu, hade ingen kunnat gissa hur detta skulle gå och min tanke är att varje god uppfödare tar bort en valp med såpass allvarlig missbildning innan den ens börjat livet istället för att experimentera och se vad det blir. Det kunde ju ha blivit mycket värre än vad det är nu och risken är stor att det också går åt pipan när hunden växer sig tyngre.

Djur ska ha rätt till en värdig existens. Därför gillar jag inte när människor experimenterar, inte för djurets bästa, utan bara för att de kan. Tänker på den där stackars hunden som hade sulky istället för för fungerande bakben. Det är inte värdigt hunden.

Fast värdighet är någon vi människor bryr sig om. Hundar bryr sig bara om ifall de kan äta, sova, leka (i ordets alla betydelser).

Tycker ni att vi ska "avliva" deformerade människor, deprimerade och olyckliga människor? För de kanske inte kan springa och får alla ont av olika anledningar. (återigen en extrem överdrift, men ni ger mig fortfarande denna bilden i era argument)

#13 Just det, värdighet är något vi människor bryr oss om och har man någon moral i kroppen gör man inte så mot hundar eftersom hunden inte kan förstå konsekvenser.

Därför menar jag att människor inte gör detta för hundens skull, utan för sin egen, varför är lite oklart, det finns antagligen många olika svar på det. Ett är att man vill "se hur det ska gå", ett annat att man bara vill testa vad vi klarar av att göra, typ montera en korsförlamad hund i sulky.

"Det finns en människa till allt" heter det ju och i de här exemplen har vi uppenbarligen personer med vrickad verklighetsuppfattning som inte känner av var den moraliska gränsen går för vad som är rimligt och inte rimligt för att ett djur ska kunna leva ett kvalitativt liv efter djurslagets egna förutsättningar.

Att jämföra med människor är varken adekvat eller relevant eftersom vi i vår värdegrund tagit på oss att vårda människor gränslöst, såpass att det till och med är förbjudet med dödshjälp när en terminalt sjuk människa ber om det.

Detta åtagande har aldrig gällt djur och kommer aldrig heller att göra det av flera skäl, bland annat för att vi äter dem och utnyttjar dem som producenter av konsumtionsvaror (mat, dryck, skinn/päls, godis med mera), leksaker (ridhästar, diverse "keldjur") och oavlönad arbetskraft (hundar, hästar, oxdjur, åsnor, getter).

Jag håller faktiskt med Emliekli till vis del. Jag tror att operationen var mer genom tänkt än att experimentera. Visst den lär få problem senare, kanske inte? Men det var härligt att valpen fick lite mer tid iallafall. Om den mår dåligt så borde den väl inte se så glad ut. Håller med om att det säkert är en stor påfrestelse på ryggen senare i livet.

Moral är ett koncept som varierar från person till person.. Alltså är din uppfattning av moral inte densamma som för mig och uppenbarligen inte samma som för ägaren till denna hund. För ägaren kanske det moraliska i denna fråga var att ge hunden en chans.
Och som jag påpekat flera gånger så har inte vi någon aning om hur mycket de undersökt hunden och vad veterinär sagt och allt sånt som man måste ha i åtanke när man ska ta beslut i liknande situationer.
Det kanske såg jätteljust ut i denna situation, medan det i en snarlik  situation är avlivning som är enda alternativet.

Nu frågade jag inte vad samhället anser om frågan av avlivning av människor, utan om NI som förespråkar avlivning av hundar med denna och liknande skador/handikapp tycker att detsamma gäller människor i samma situation. För i mina ögon kan man jämföra de två. Helt enkelt av den grunden att människor kan leva lyckligt utan ben och armar, och det trots komplikationer med organ, muskler och leder. Och likaså kan djur. Ja, de kanske inte kan skutta och hoppa som en frisk hund med 4 ben men jag tvivlar på att det påverkar hunden avsevärt.

Och jag har inte sagt något om att hunden kan ha smärtor, men oavsett vad tidigare personer kommenterat så tror jag att hunden kommer visa tecken på detta. Och gör hunden inte det tror jag att den smärtan är något den kan leva med. Dessutom vet vi inte vad för mediciner och vilken smärtlindring hunden får.

Återigen, jag säger inte emot att hunden bör avlivas om den inte mår bra, men vi kan inte börja anta att ägaren av oansvarig, egoistisk, och vrickad utan att veta något.

Det är absolut inte OK att jämföra djur med människor som du gör, nästa gång modereras alla såna inlägg! Mod.

#15 Nej, man ser inte automatiskt att hundar känner smärta, de kan leva i åratal utan att ägaren märker någonting. De är flockdjur o flockar i det vilda tenderar att göra sig av med svaga individer, iaf hundjursflockar.

I en del länder kan man köpa precis vad som helst när det gäller att operera sina husdjur o hålla dem vid liv på alla möjliga oetiska sätt, speciellt i USA.

Jämförelser mellan människor o hundar så som det görs i denna tråd är inte acceptabla. Fler övertramp kommer att tas bort!

#17 Alltså.. nej, hundar visar smärta, kanske inte tydligt, men de visar den. Om denna hund hade haft så svårt smärta som vissa här vill få det till så skulle den inte rusa runt som en galning.

Ja, men varför ska vi anta att detta har skett här?

Jag ber om ursäkt för jämförelsen, men ansåg den vara relevant till mina argument om logiken.

Mår dåligt av att se sånt. Usch, det är hemskt.

Väldigt söt valp men det är inte ok att man låter ett djur leva så. Med tanke på att det är en boxer så kommer hans rygg och leder inte palla länge när han väger 30 kg. Boxrar har ju stora bröstkorgar så det kommer bara att bli jobbigt för lillen när han är fullvuxen, om han ens lever så länge. 😕

Den är ju glad. Dessutom har säkert bedömningen att ge valpen mera tid gjorts i samråd med veterinär. Varför beröva valpen den tiden?

Håller med om jämförelserna med människor!

#22 Så det är bättre att hålla valpen vid liv, sälja till någon som måste avliva sin stackars hund i förtid och se sina barn sörja den älskade söta hunden?

#23 Varför anta att något sånt kommer hända?

#24 För att boxrar har redan problem med leder och blir väldigt tunga = överbelastning fram. Om hunden har AD så blir det smärtsamt ännu snabbare. Ryggen är redan överkrökt vilket med mer tyngd kommer bli ännu värre vilket även det blir felbelastning och kan ge allehanda ryggproblem. Hur handlovarna klarar att bära vikten av bröstkorgen, huvudet och allt därtill är svårt att säga men de är inte byggda att bära så mycket vikt som en vuxen boxer kommer väga. Hane som tik. 

Och ännu värre, om hunden har massa smärta så kan det utageras i aggression. 

Är detta riktigt snällt mot hunden? Är det snällt mot ägarna att behöva ta hunden till vetten titt som tätt då hunden får mer och mer smärta? Jag tvivlar starkt att den hunden kommer nå tio års ålder. Och att hunden ska leva smärtfri är så gott som obefintligt.

O så har vi Boxerns knän. I Sverige har vi ett bekämpningsprogram för det, undras om det finns samma i andra länder oxå?

#26 Vad menar du nu? Den här hunden har inga knän 🤔

#16: Människor väljer själva om de ska leva eller inte.

#25 Syftade på "..sälja till någon som måste avliva sin stackars hund i förtid och se sina barn sörja den älskade söta hunden? "

Ja, jag har verkligen inte sagt emot att det kommer bli komplikationer, men att anta att hunden just nu lider så enormt av detta och att ägarna är hemska/vidriga/whatever som tvingar hunden att lida för egen skull (som många av er försöker få det till) är bara fel och otroligt cyniskt. Hunden kan mycket väl ha fått all tänkbar vård och veterinärer som undersökt den kan ha gett en god framtidsutsikt för valpen. Och ägaren kan mycket väl vara beredd på att ta bort hunden när den börjar visa svaghet, smärta och vad man nu kan hitta på.

#28 Det gör djur i många fall också. En olycklig hund eller en hund som lider kan ibland svälta sig själva. Men återigen var inte det min fråga, men vi har blivit varnade för att göra denna jämförelse, så jag släpper detta.

#29: Vad jag säger är att om man inte vet om djuret lider ska man hellre fria än fälla.

Djur som svälter sig efter en förlust väljer inte om de ska leva eller inte, de tappar aptiten av sorg.

Det är ju inte så att valpen glatt skuttade upp från operationsbordet så fort narkosen släppte. Den har plågats genom en massa läkning och rehabilitering för att komma dit den är idag. Jag skulle inte bli förvånad om den redan nu inte orkar allt den vill och som en frisk valp kan. Om båda benen OCH bäckenet ger vika när den är åtta veckor undrar jag hur det står till med resten av skelettet. Håller med de som nämner felbelastning av armbågar, rygg, mm.

#31 Så du anser att man ska avliva en hund som bara stukat sig eller kanske tom brutit ett ben bara för att den under en kort period kommer plågas av smärta pga läkningen?

Djur är otroligt anpassningsbara och denna valp kan mycket väl bygga upp muskler som hjälper den att leva med sitt hinder. Speciellt då den är valp och inte har byggt upp sina "riktiga" muskler utan fortfarande växer, detsamma med skelettet, se bara på fotbindningstraditionen i Asien.
Jag säger inte att den kommer leva problemfritt, men jag tvivlar på att den kommer plågas så mycket som ni vill få det till om ägaren ger den rätt hjälp och inte låter den gå vind för våg (vilket jag vet att många av er cyniska människor vill tro).

#32: Du vet uppenbarligen ingenting om du kallas oss för cyniska, varken om oss eller om vad ordet "cynisk" betyder, om du använder det som kritik i det här fallet. Att välja verklighet före illusioner och att inte låta känslor träda före förnuftet är en nödvändig inställning i många livets skiften, och kanske i synnerhet när man ska bedöma om man ska sätta djurets bästa eller sitt eget först.

Inte heller är de särskilt många som uttalat sig om hur mycket hunden kommer att lida, bara att den sannolikt kommer att göra det eller om att det inte kan förutsättas att den inte kommer att göra det. Ingen har vad jag sett nämnt sig tro att ägaren skulle låta hunden "gå vind för våg", så det "vetandet" från din sida är tämligen ogrundat.

Fotbindningstraditionen i Asien är för övrigt ett riktigt bra exempel på hur man kan tvinga deformerade varelser att leva i konstant smärta.

#33 Jag kallade ingen för cynisk som kritik, utan som benämning på ert visade beteende. Men ja, varför inte börja diskutera orelevanta sidospår baserat på ett ord jag skrivit. (Y)

Minst en gång i nästan alla inlägg är det något som påpekar att hunden kommer få plågor pga detta beslut av ägarna. Och så som jag tolkar detta från er så anser ni (du är väl en av de få som faktiskt sagt dett rent ut) att hunden ska avlivas för att inte riskeras att utsättas för minsta smärta.

Kollar du lite högre upp så ser du denna kommentar: "sälja till någon som måste avliva sin stackars hund i förtid och se sina barn sörja den älskade söta hunden? " Det tolkar jag som att denna person tror att ägaren kommer låta hunden gå vind för våg..

Ja, så kan man ju självklart se det, men jag syftade på att benen i fötterna förändras enormt eftersom fötterna binds redan i ung ålder, lika så kan denna valps muskler och ben förändras för att kunna klara av den obalanserade viktfördelningen och bristen på bakben.

Men nu vill jag inte diskutera detta med dig längre. Jag känner inte att du medför något relevant till det jag diskuterar om utan bara kommer med oreleventa kommentarer. Så nu ignorerar jag dig.

I just detta fallet håller jag med #4

Så länge vovven är lycklig, springer och utför sånt som en hund blir glad av så ser jag faktiskt inget problem.

Om hunden visar glädje och livsgnista, varför skulle den vilja dö? Även om det värker lite ibland?

När den får svårt att ta sig upp, inte orkar/vill göra sådant den brukat innan  och vid första tecken på att den är ''trött'' och inte vill mer, då är avlivningen för djurets skull. Som det är nu vet den inget annat och har förmodligen ingen tanke på att det kommer bli värre. Frambenen och mankmusklerna kommer troligtvis ge upp och bli ett hinder innan de hade gjort det på en hel hund… men även hela hundar lever ju faktiskt tills de slits ut (och alla andra djur och folk som inte slaktas eller råkar ut för olyckor). Varför göra skillnad på denna om den mår bra nu?

Jag är inte för att rädda liv till varje pris. Hade den fötts hos mig hade den nog inte blivit 8 veckor. Hade jag haft ett omplaceringshem och den hade kommit in så hade den avlivats för att ge plats för hundar med bättre förutsättningar till ett långt liv hos en familj. Hade den haft svårt att leka och bara kunnat titta på andra som leker, inte kunnat motionera vilket jag tror är det absolut grundläggande för djurs hälsa, så hade den tagits bort. Hade den behövt ''rullstol'' för att kunna ta sig runt någorlunda, hade den tagits bort. Men om det nu finns någon som bryr sig om den och vill lägga sin energi på att hålla hunden frisk och glad så länge det går, så ser jag inget problem med det. Jag hoppas bara att de inte drar sig för att ta avlivningsbeslut när det är dags. 

Jag ser inte varför vi ska avliva detta djuret enkom för att det en dag kommer få ont och för att det är onormalt/defekt. Nästan allt levande får ont mot slutet, leder slits och kroppen tar stryk av livet till slut, oavsett om det är vid 3 månader eller 13 år så är väl inte det i sig någon anledning att ta bort ett liv i förtid?

#34

Uppenbarligen har du 0 koll på vilken smärta som genereras till följd av uppbindning av fötter.

Du kan ignorera precis vad du vill.

Härmed får du varning nr 2.

#35

"Värker lite ibland" Var har du fått det ifrån? När/hur ofta har du stött på djur som uttrycker önskan att få dö?

När hunden tappat livsgnistan har den lidit för mycket för länge.

#37 jag antar att lite värk kan vara möjligt. Varför ska vi döda något som vill leva - för att vara snälla? Det går inte riktigt ihop i min logik. Smärta i sig båtyder inte automatiskt att livskvalitet blir låg. Ni verkar blanda ihop värk och depression. Jag har en hund med någon slags ledvärk. Ingen kan gissa det så som han springer runt och är med på precis allt. Alltid full av energi. Mrn jag ser att han haltar lite när han legat ibland och att benen är stela emellanåt. Hur ska jag kunna säga "jag ser att du älskar livet och att du inte ens märker av din värk 99% av tiden men pga av den halva procenten då du är stel ska jag vara snäll och ta livet av dig." Jag ser samma sak med den här valpen - han lever än så länge ett bra hundliv med fart och fläkt. Han är med ute och gör saker som hundar tycker om. länge han gör det ser inte jag att han mår så dåligt att han borde dö. En död hund lider inte..men det gör inte en lycklig hund heller. Ang djur som vill dö - jo jag har sett djur som börjat tappa livsgnistan. Då tycker jag att avlivning är flr djurets skull. Jag har även sett en förlamad hund som levt i sin egen skit i flera år för att matte inte kunde ge upp. På tok för långt och den ville inte leva. Men ni verkar vilja avliva allt åt andra hållet. Är det verkligen den glada valpen ni vill hjälpa…. eller vill ni skydda er själva från att gå och fundera på när det är dags? Från att se den och veta att så småningom blir den sämre. Hunden vet inte det. Debn vet att den är ute och leker.

#39: Jag har i alla fall inte nämnt depression och anser inte att depression har med saken att göra. Vad som har med saken att göra är att här finns en vanskapt individ som skulle ha dött mycket snart om den inte hållits vid liv med konstlade medel. Och inte lite konstlade medel, som stödmatning eller en kortare medicinsk behandling, utan operationer, omkonstruktion och livslång smärtlindring. Det är stor skillnad på att behandla ett friskt, fungerande djur som drabbas av skada eller sjukdom och att ta en deformerad nyfödd individ och trixa med för att se om det inte går att bygga om den till en skojig leksak som håller ett tag.

Nej, det finns inte djur som vill dö - bara djur som mist viljan att leva.

"Är det verkligen den glada valpen ni vill hjälpa"? Inte speciellt, snarare stävja människans självtagna rätt att bygga om levande varelser till gulliga leksaker bara för att det är möjligt, och definitivt framhålla att det inte är en god gärning att göra det och ursäkta sig med att man inte har tydliga bevis för att det orsakar lidande.

#40 Jag hade inte gett den hunden några operationer, som sagt tidigare hade den inte blivit 8 veckor om den fötts hos mig. Antagligen inte 8 dagar ens.

Men nu utgår jag från vad jag ser  just nu. Just nu ser jag en lycklig hund som kanske eller kanske inte har ont, men om den har ont så vad vi kan se så lider den inte av det. Just nu ser jag ingen anledning att avliva den på studs utifrån filmen eller den fysiska konditionen så vitt vi kan se.

Själva "ombyggnaden'' stödjer inte jag heller just pga konvalecens osv.

Men jag reagerar mot argumenten här i tråden att ''den kommer få ont" .. "den kommer gå sönder" och något lite mot ''vi ser inte om den har ont", just det argumentet vill jag vända till frågan om smärta per automatik innebär lidande. Det anser faktiskt inte jag att det gör, smärta är en del av livet och lidande i mina ögon är när smärta eller annat påverkar individen på ett negativt sätt.  

Det är också det jag menar med att ni verkar förväxla smärta med depression - att smärta per automatik skulle innebära att djuret lider och hade valt en spruta i tassen om den kunnat förstå och  ges alternativen. För min del är det djurets vilja man ska försöka tyda när det gäller att avliva för djurets skull, inte ens egna föreställningar om smärta. Det är svårt att tyda viljan hos något som inte kan prata och troligtvis inte förstår alternativen, speciellt när man själv har en egen vilja att tolka. Men OM jag hade kunnat fråga djuret och sagt ''Vi kan ta bort ditt liv och din värk, eller låta allt vara som nu. Vad väljer du?" så känner jag att det varit dags att ta bort hunden när den tvekar på svaret. När den svarar ''va? I helseskotta heller, jag ska leka!" så är det för tidigt, och när den genast ropar efter att få sprutan i tassen är det på tok för sent. Nu går det ju inte att fråga dem, utan i mitt tycke får vi försöka lista ut vad svaret blivit på annat sätt.

Ok, vi säger mista viljan att leva istället. Det kan jag köpa. Men min gräns för när ett djur avlivas enkom för sin egen skull, vid när den börjar mista viljan att leva. Det sker oftast gradvis och vid första tecken på det skulle jag sätta som gräns på när det har gått långt nog. Inte när all vilja är borta, som på den förlamade hunden jag nämnde. (Jag var för övrigt där med veterinär och avlivade eftersom en granne anmält det.) När Ki inte längre studsar upp och ska vara med hela tiden, eller studsar upp men börjar tveka för att lederna säger ifrån.. då är det dags. Just nu verkar han inte ens märka av dem, jag lider nog mer av det än han trots att det är han som har ont. För jag går hela tiden och debatterar med mig själv för att inte dra det för långt.

Sen är jag inte emot att ett djur avlivas delvis för sin egen skull och delvis av andra orsaker. Tex om matte inte orkar ta hand om valpen i filmen längre så anser iaf jag att det är helt ok, till och med bäst, att avliva redan då hellre än att leta nytt hem där den kanske får en månad till men med stressande flytt osv.

Eller att de avlivas för vår skull heller, tex för mat och annat (inte för nöje eller på plågsamt sätt förståss). Men då ska man inte säga att det är för djurets skull.

De visade detta klipp på Nyhetsmorgon för 2-3 mornar sen.. Både Tilde och Peter reagerade positivt på klippet. 

"Titta vad glad han är när han springer!".. Ja, men är det ingen som tänker på konsekvenserna av att hoppa på 2 ben när man behöver 4?

#41 Jag har kronisk värk och lidit av depression så nog vet jag hur båda två påverkar livskvalitén. Vi människor har ansvaret att ge djuren ett så naturligt och smärtfritt liv som det bara går där de kan utföra sina naturliga beteenden. Denna hund kommer aldrig kunna hoppa. Aldrig kunna lyfta på benet, sprätta efteråt. Valpen är 16 veckor gammal och har redan en rullstol. Visst, det avlastar lite absolut, men jag undrar ändå hur lång tid det tar innan överbelastningen är ett faktum då det sker varje dag. 

Britter och amerikaner är långt ifrån duktiga på att avliva då tiden är rätt för djuret. Det ska hållas vid liv till varje pris. SPECIELLT om man kan bli känd på det! Vem betalar egentligen priset? Jo hunden.

Att ha ont behöver inte påverka livskvalitéen nämnvärt..

Jag har ocså kronisk smärta och klarar min vardag överlag utan problem…

Det som många i den här tråden gör är att måla upp alla möjliga tänkbara scenarion på vad som kommer att ske. Vi kan gissa, men att kalla ägarna ditt och datt är lika fel - eftersom vi vet ingentng om vilken behandling hunden får…

#44

Självklart får vi ha åsikter o ge uttryck för dem i frågan om vad vi anser om ägare som beter sig som de gör i relation till den här hunden.

Att du inte lider av att ha kronisk smärta är totalt irrelevant i tråden.

Kan tycka att det är lite snävt på det här forumet, eller iaf i den här tråden.

Självklart är det relevant att som point skilja på värk och lidande genom att dra paralleller. Hundar är inte människor men vi är båda fysiska djur med ungefär likadan smärta, muskler och kroppsvätskor som fungerar på samma sätt osv. De är en annan art, inte en helt annan livsform.

Det är precis som när jag blir kallad att förmänskliga kaniner (på annan plats) för att jag drar paralleller till att sitta ett helt liv i en 60x60cm bur som 5kg kanin, vad det gör med kroppen (inte psyket, kroppen) och att musklerna blir stela och  styrka och ben förtvinar. Och att man själv kan tänka sig och känna hur det  faktiskt känns i musklerna om man varit stilla för länge. Dt är inte att förmänskliga eftersom muskler har samma uppbyggnad och funktion. Man ska inte behöva art-specifika rapporter för att fatta att det blir värk i kroppen av att sitta instängd i en för liten yta i flera år utan att kunna ställa sig normalt eller ta ett normalt steg i någon riktning - oavsett om man är djur eller människa.

Sådana fysiska paralleller kan man faktiskt dra utan att förmänskliga. Dessutom, oavsett hur duktiga ni vill vara, så drar ni i varje tanke paralleller till er själva. så fungerar människan, vi måste utgå från oss själva för att sätta oss in i en annans perspektiv, sedan väga skillnader och likheter mot varandra. Hade ni inte satt er in i hundens perspektiv på någon nivå alls så hade  ni inte haft en åsikt om rätt eller fel, lidande, värk eller annat (utan paralleller kan vi ju utgå från att hunden tycker om att ha ont.. men en grundinställning som ligger som en doxa över oss alla är att smärta är obehagligt. Och det är väl troligtvis en helt riktig parallell men likfullt har vi jämfört med oss själva för att komma fram till det). Genom att förneka alla paralleller ni drar och intala er att ni är helt objektiva så gör ni det bara svårare för er själva att upptäcka de paralleller som är irrelevanta eller felaktiga.

Att man sen inte kan säga att hunden mår bra av att sitta still för att jag gärna gör det är ju en helt annan sak då vi har ett helt annat sätt att roa oss utan fysisk aktivitet. Men det var ju inte det det handlade om.

#43 självklart fattar jag att du vet skillnaden, men du argumenterar som att det ena var det andra. För den delen har jag också både depression och kronisk värk. Värken lider jag fortfarande bara av när den hindrar mig, och jag kan inte se att det skulle vara nån skillnad på hund eller människa i det avseendet. Möjligtvis värre för oss eftersom vi kan  få tanken att ''det kommer alltid vara så här'' medan hunden lever i nuet.

Men diskutera ni på på ert vis. Jag lämnar er här. Ha det gott :)