Bekant gris
Jag har turen att ha en bekant som föder upp grisar, och nu blir det äntligen en halva över till mig. Det känns skönt att veta att grisen på bordet har legat på rygg under ett träd och blivit kliad på magen i sitt liv 🙂. Och att den slaktats på ett lokalt, småskaligt slakteri, där den möjligen blivit förvirrad och ängslig, men inte blivit misshandlad eller plågad eller fått vänta i närheten av slaktlokalen. Det kunde vara ännu bättre, men detta är ändå bra.
Samma här vi köper kött av våran stallägare då hon slaktar och föder upp bl.a grisar 🙂 Det är en lättnad att veta att dom fått mycket kärlek och gått och bökat i en stor hagen med massa mat och vänner. Och att deras sista minnen är att dom går ut ur hagen och får äta en sista måltid (sista minnet är att dom gör det dom gillar mest) ❤️
Jag slaktar och äter mina egna grisar, det känns som du säger helt underbart att veta att djuren haft det bra. Men också så smakar köttet bättre så pluspoäng där också.
Det bästa sättet att lära sig är att testa.